Svenska Dagbladet -en uppföljning

Häromdagen kommenterade jag en artikel på Svenskans Brännpunkt där ett fall beskrevs som att en kvinna kunde gråta sig fram till att få in mannen på ett flerårigt fängeslestraff uten egentlig bevisning. Lite tillspetsat, men så gick den ialla fall.

I dagens SvD kommenterar, eller ska man säga bemöter, den aktuella åklagaren Gunilla Sandbom saken. Svaret står ute i högerspalten på sidan och finns inte som direkt länk. Men laddar man hem sidan i PDF-format, så står hennes svar att läsa i högermarginalen. Åklagaren skriver förstås så här:

Jag ser ingen mening med att bemöta Johan Liljenbergs skildring av hustruns roll annat än att säga att både jag och polisen har uppfattat henne som trovärdig

Överheten talar. Det här med att en av sönerna erkände att han pressades av mamman att ljuga tar Gunilla Sandbom (förstås) inte upp direkt, men hon skriver så här:

Målet innehåller dessutom bevisning utöver sönernas utsagor som styrker hennes berättelse.

Lika förstås inget om vad detta skulle kunna vara. Vidare:

Liljenbergs misstro mot hustrun vilar delvis på ett uttalande om att hon kan få sin man i fängelse hur lätt som helst. Om hustrun verkligen har yttrat dessa ord vet vi inte.

Näe. Men Sandbom et consortes "vet" ju att kvinnan är trovärdig. Liljenberg har hittat på detta, står det faktiskt att läsa mellan raderna. Sen kommer Sandbom med sin slutkläm:

Vad vi vet är att en kvinna som i åratal har misshandlats, hotats, ofredats och våldtagits av sin make, och som plötsligt känner att hon inte längre står ut, faktiskt kan få sin man i fängelse – om än inte hur lätt som helst.

Hon hade kanske lite bråttom där, åklagaren. Inte ett ord om att hustrun inledde med att lägga beslag på en tipsvinst på en miljon, eller att HD faktiskt strök det där med våldtäkt när ärendet kom dit. Jag skulle vilja vända på Sandboms slutkläm:

Vad vi vet är att en kvinna som uppger att hon hotats, ofredats och våldtagits av sim make, och som plötsligt känner att hon hellre står ut med hans pengar, faktiskt kan få sin man i fängelse - lätt som en plätt.

Att åklgare Sandbom i sin replik på artikeln helt utelämnar faktum att HD underkände våldtäktsbiten säger mycket om åklagare Sandbom, tycker jag.

Tongångarna
i kommentarerna till den första artikeln är ganska engagerade, kan man lugnt påstå. Jag får också intrycket att vår rättskipning inte längre är helt förutsättningslös när det gäller våld, vare sig det är påstått eller faktiskt, mot kvinnor.

Vi har ju erfarenhet av en rättegång och dom mot barnens pappa, där det vi kan fråga oss är om det var samma rättegång som det handlade om när vi sedan läste domen och domskälen. I princip allt som Hon kom med köptes reservationslöst av rätten. Tingsrätten till och med hjälpte till med att bortförklara Hennes motsägelser.

F*n vet om inte till och med åklagaren blev överraskad av den domen.

Låt mig få avluta med att citera ur en av kommentarna till den första artikeln i SvD:

Dock, är det alldeles klart så att alltför många verkliga våldtäktsmän går fria - men priset för sänkta beviskrav är fruktansvärt.

Det är det...