23 oktober 2006

Umgängessabotage

Jag kan inte kalla det som hände igår för något annat. Nej, det var inte Hon som konstrade. Det var det äldsta barnet. Pappan hade en femtimmarsträff med barnen och den här gången var de i badhuset. Allt gick bra ett par timmar. Sen hände det.

Det äldsta barnet avbröt leken i badet och förklarade att det skulle hem. Basta. Pappan suckade och tog dem till fiket, trots att de andra barnen ville fortsätta i badet.

Kidnappad!
Barnet ombads att ta hänsyn till de andra i sällskapet, men nej. Det skulle hem! Pappan drog på det hela, och då klargjorde barnet för en funktionär på badet att det var kidnappat av sin pappa. Funktionären kallade förstås på förstärkning och snart stog pappan där med ett antal vakter omkring sig. Hur nära det var att polis tillkallades vet jag inte, men det stod omsider klart för personalen att det inte var frågan om en kidnappning.

Till slut sattes barnet på bussen och de andra tillbringade därpå en givande stund i en leksaksbutik. Det trilskande barnet insåg för sent att det inte skulle bli någon present för egen del, så det blev en rätt snopen hemfärd.

Sedan träffen var över och alla hade kommit hem, så ringde det äldsta barnet upp pappan och skällde ut honom för det inträffade och för att inte ha fått någon present. Gissningsvis med en belåten mamma som påskyndare. Hon har en roll i det här...

Vad står på? Bara ett av barnen konstrar?
Jäpp. Och det har hänt förut. Jag har en teori. Hon har tidigare visat tecken på det som kallas PAS, Parental Alienation Syndrome. I korthet handlar detta om att barnen ska fjärmas från sin pappa. Och Hon har lyckats med det äldsta, som alltså verkar ha tagit ställning för Henne i konflikten mellan föräldrarna. Läs om PAS i länkarna här till höger. En bra artikel i DN från mars 2003 står att läsa här.

Historik
Fram till i våras någon gång var barnet helt normalt. Sedan kom en omsvängning, som vi faktiskt kan låsa (tidsmässigt iallafall) till en händelse då pappan stötte på det aktuella barnet på stan. Det var en glädjestund, ska ni veta.

Det var också under ett skede i separationsprocessen då Hon fullkomligt brann av hat till barnens pappa. Han skulle tillintetgöras och inget nådigt fick sägas om honom. Det var i samma veva som Hon fantiserade ihop ett besöksförbud på pappan gentemot barnen och började ringa 112 om detta.

Då måste det överlyckliga barnets hemkomst ha väckt en vulkan. Förhoppningsvis fick barnet i fråga inte direkt stryk, men vi vet att Hon har örfilar i sin arsenal...

Mamman är också en ihärdig och påstridig typ, det vet alla som har haft med Henne att göra. Då är det inte så konstigt att barnet har konverterat till Hennes lära. Det här med kidnappningen vittnar om en i sanning nitisk konvertit.

Vi, för vår del, anser att barnet behöver hjälp. Snarast. Barnet mår inte bra. Det är inte längre samma människa som för mindre än ett år sedan. Pappan ska kontakta Soc om detta och ett par andra saker vi inte kan skriva om här. Hoppas att någon ingriper.

Mamman lär inte göra det...

Inga kommentarer: