06 februari 2007

BUP är Talibaner


Update: Jäpp. Det stod "hedningar" häröver först. I enlighet med rådande debattklimat har jag tagit mig friheten att ändra rubrik på postningen. Det aktuella BUP-gänget kommer förr eller senare att se detta. Det ska bli intressant att läsa era kommentarer, minus allt psykomumbo-jumbo förstås, kära BUP-Talibaner.

Under samtalet med socialsekreteraren framkom att Soc, liksom barnens pappa, hade föreslagit våran BUP att han skulle träffa dem. Syftet var att de skulle få en person att relatera till, inte den mardrömsgestalt som han utmålas som.

Den 'misshandel' som har renderat honom så mycket elände ligger femton månader bakåt i tiden. Misshandeln utgjordes av nackgrepp, inte örfilar som barnens mamma har visat sig (fortfarande. Hon har alltid örfilat barnen) regelbundet utdela. Pappan är dömd mot sitt nekande, domen är överklagad och pappan är en våldsverkare i BUP's ögon, liksom i den märkliga vårdnadsutredning jag har gnällt om så många gånger.

BUP till och med skriver på sin hemsida att fäder är välkomna och kan hjälpa till med rehabiliteringen (efter ett nackgrepp!) av barnen. Det är det äldsta, och det mest alienerade barnet, som går regelbundet på BUP. De andra har varit där en eller 'ett par' gånger, eller står i kö.

BUP fick frågan av Soc. BUP svarade att pappan 'inte behövs'. BUP har dömt pappan på mammans utsagor. BUP ignorerar andra sanningar än att mannen är en våldsverkare och att kvinnan den drabbade. BUP vill straffa mannen.

Det Kristna budskapet, liksom många andra, handlar om kärlek, förlåtelse och försoning.

BUP's budskap till oss är hämd och bestraffning. Inget annat.

Talibaner.

Inga kommentarer: