Dur och moll

Pappan hade barnen i helgen och det var ingen dålig helg, men eftersmaken är inte god.

Dur
De hade en fina dagar tillsammans både i fredags och i lördags och vi firade Barnens Farmors kommande födelsedag med saft och tårta i söndags. Barnen hade, var och en på sitt sätt, verkligen ansträngt sig för att göra saker åt henne. En tårta garnerades lite speciellt, halva med grädde och halva med vaniljkräm, så att alla barnen kunde ta för sig. De är ju veganer, men olika strikta i alla olika avseenden.

Det av barnen som verkar att borsta tänderna utan att behöva tjatas på har varit hos tandläkaren och hade inga hål. Sånt gläder.

Med gemensamma ansträngningar hade vi gått ihop och köpt en ny surf-PC som är tänkt åt de två äldsta. Den ersätter en 8 år gammal PIII/800 MHz och nätet fick en helt ny dimension för dem. Gissa om den uppskattades, trots att det är Vista på den ;-(

Moll
Magsjuka med kräkningar härjar i skaran och pappan, redan trött, drabbades också. Ett par aktiviteter fick ställas in. Det av barnen som inte mår bra och fått problem i skolan är förstås det som kissar på sig. Den här helgen med. Och h*n fick ett av sina utbrott när Barnens Farmor och jag var där.

Okvädingsord vi knappt visste att h*n kunde haglade, liksom Legobitar och stolar kastades omkull. Sedan stängde barnet in sig på rummet och var inte kontaktbar på kanske tjugo minuter medan en och annan Legobit gick i väggarna. Pappan gjorde inte mycket efter ett par fåfänga försök att lugna ner sitt barn, det skulle bara stressa upp barnet ännu mer.

Tårta, sång och saft med Barnens Farmor blev det ändå. Fast utan just detta barn. Lite senare kom h*n ut. Och hade städat rummet! Allt var hopplockat, upprest och undanställt i en liten försoningsakt. Skitgulligt!

'Får vi bo hos dej när vi hamnar på gatan?'
Citatet är ordagrant. Det började med att ett av barnens berättade att värden hade knackat på i samband med att ett barn hade stänkt och skvätt i badrummet med öppet fönster och grannen under hade störts. (Mamman hade nämnt det hela för pappan och kallat värdens beteende 'hotfullt'. Det är en av hennes standardformuleringar och inget att ta allvarligt på, även om Hon har fått påringningar för barnens oväsen ett antal gånger) Den här gången hade mamman helt klart hotat barnen med att alla skulle vräkas och 'hamna på gatan' om de inte skötte sig bättre.

-Visst, svarade pappan. Det ska väl gå bra. På följdfrågan om mamman också skulle få bo där, svarade han inte riktigt likadant.

Mamman hade alltså målat upp ett vräkningsscenario för barnen och förespeglat dem ett liv på gatan. I Sverige år 2008. Vem är det som är hotfull här egentligen.

Hon eller värden?

Umgänge vs arbetstider

I början av året lade pappan ett förslag till umgängesschema till Henne. Hon avslog detta och förklarade att hon skulle ha barnen hos en kontaktfamilj i stället för hos pappan när Hon behövde avlastning.

Som vanligt blev det inget av med Hennes 'hot' och utfästelser. I stället följdes pappans schema till bra nära punkt och pricka, fastän det hette att Hon inte brydde sig om det. Sen fick pappan sitt jobb. Han arbetar 80% för att kunna se sina barn lite mer än annars och det är på oregelbundna tider. Schemat går runt på fyra veckor och han har varannan helg fri.

Pussel
Pappan gav Henne schemat. Nu har det kommit ett förslag (Snarare 'anvisning', eller 'bokning'. Det är en bestämd typ vi har att göra med) till hur han ska få umgås med sina barn under april och maj månad i år. Barnens Farmor satte sig med pappans arbetstider bredvid Hennes 'förslag' till dagar med barnen.

Vad tror ni?
Just det. Hon bokade in varje ledig dag för pappan. Det är sant! Varje dag i schemat det är ens teoretiskt möjligt så ska han ha barnen, två i taget eller alla fyra. Som grädde på moset ska han dessutom ha alla fyra kvällen före den nya tiden för hovrättsförhandlingen, ta dem till skola och dagis för att sedan infinna sig i Hovrätten och stå till svars för att han har misshandlat sina barn och få höra att de är rädda för honom. Det ni.

Det intressanta är att när det gäller två av barnen, så är det hela tiden de två yngsta det handlar om. Hon anser uppenbarligen att de två äldsta kan sköta sig själva så att Hon slipper att tänka på annat än sig själv i vanlig ordning.

Det här går inte
Pappan lever sitt liv för barnen. Det är ingen överdrift. Han vill träffa dem så mycket som möjligt, men varje ledig dag är helt enkelt för mycket. Barnens Farmor har förmanat honom att han blir utbränd om han följer Hennes umgängesschema. Jag med. Han håller med, men tänker med hjärtat gör han.

Jamen Hon då. Hon har ju dem hela veckorna?
Visst. Men tänk på att Hon är sjukskriven 75 procent och gissningsvis stämplar de sista 25. Det innebär att hon har minst sex timmar om dagen för sig själv när barnen är på dagis och skola. Hon får med sitt umgängeschema vilodagar utanpå dessa 'sextimmarsdagar'. Det får inte pappan. De dagar han inte är på sitt arbete, så ska han alltså ha barnen enligt Henne.

Låt mig gissa
Det blev ingen kontaktfamilj för Henne. Då kör hon pappan som om han vore ett pensionat att sätta av 'ungarna' (Hennes uttryck. Dessutom i närvaro av barnen) på.

Och det här med matpengar till pappan för de dagar han har barnen, struntar Hon som vanligt i.

Sån är Hon

Good news!

I höstas skrev jag, med reservation för att formuleringen var Hennes, att ett av barnen hade fått diagnosen "grav dyslexi". Daglig lästräning anbefalldes, plus att barnet fick lästräning av en specialpedagog(-lärare. Vad heter de numera?) tre gånger i veckan.

Att barnet hade svårt att läsa var det ingen tvekan om. H*n kunde få gliringar om att h*n inte kunde läsa av syskonen. Och h*n arbetade sig igenom ett ord stavelse för stavelse utan att sedan kunna få dem till en helhet. Typiskt en dyslektiker. Emellertid:

Övning ger färdighet
Den dagliga träningen blev det förstås inte mycket av när h*n var hos mamman. Hon förklarade att de i stället 'pratade mycket om ord', men pappan var noga med att de skulle sitta och läsa tillsammans en stund varje gång han hade barnet i fråga. Och träningen med läraren fortsatte. Vecka ut och vecka in satt de en timme efter skolan tre gånger i veckan.

Bingo!
Nu har läraren förklarat att barnet har kommit i kapp sin klasskamrater. H*n läser på lika duktigt som de andra och det märks. Hemma hon pappan (och då även hos Henne) är barnet lika benäget att plocka upp något att läsa som de andra. Det är kul.

Eftertanke
Så här lätt 'botar' man inte 'grav' dysleksi, det torde de flesta inse. Grundproblemet var nog att h*n hade kommit efter i skolan, som det heter. Plus att h*n nog har en släng av dysleksi, men knappast grav sådan. Och det finns en sak att peka på när det gäller det här med att komma efter i skolan:

Våren 2006, när Hon tog in på skyddat boende med barnen, var de utan skolundervisning i åtta veckor. Mamman förklarade då att hon skötte denna, så det var ingen fara för att barnen skulle komma efter.

Det där, liksom det mesta från Henne, tror jag på så mycket jag vill.

Munhygien enligt Henne

Ett av tre tre av barnen som var hos pappan senast har problem med varkulor i munnen. En är känd av tandläkaren och h*n vet om minst en till. Det gör tydligen inte ont, men det ömmar ordentligt när eltandborsten hemma hos pappa används. Då vill man inte gärna borsta tänderna. Barnet hade en snar tid hos tandläkaren, trodde vi. Men h*n ska inte dit förrän om en månad!

Ett annat vill i princip inte borsta tänderna. Pappan får tjata och truga när det blir dags för tandborstning.

Det tredje borstar utan allt för mycket prut. Gissningsvis för att h*n gick med en avslagen tand i tio(!) månaders tid innan mamman lät fixa den. Eller bara föra göra pappan glad.

Munhygien enligt Henne
Barnen får inte använda tandkräm med fluor för mamman. Hon hör till dem som anser att fluor är skadligt. Ämnet är skadligt i stora mängder, visst, men inte i de mängder som kommer på fråga när det gäller tandborstning. Jag skrev om saken i maj 2006.

Fluor eller inte. Varkulor må vara akuta eller inte, men tandborstning är obestridligen det allra viktigaste när det gäller munhygien. Dock inte längre för de här barnen, verkar det som.

Morgnar enligt Henne
Tillsammans med det vi fick veta om barnens obefintliga frukostvanor nu för tiden, så verkar det som om barnen när de är hemma hos Henne går ur sängen, i kläderna och ut genom dörren till skola och dagis en vanlig morgon.

Inte riktigt som pappan vill ha det när han har dem, ska ni veta.

Glad Påsk!

önskar vi alla er alla!

...även om årets påsk är något kylslagen

Fölsedag

Ett av barnen fyller år i dag. Firandet inleddes hemma hos pappan i går, tack vare att hans schema tillät detta. Det var tänkt att han skulle ha två av barnen över natten till i dag, men det yngsta grät sig till att 'få vara med pappa', så blev de tre.

Efter en ovanligt strulig överlämning (Hon ändrade tid och plats tre gånger. Vid ett tillfälle kastade hon ifrån sig telefonen och ett av barnen tog upp den och sade att 'Mamma vill nog inte prata med dig just nu') kom de så hem till pappan med lite pizza att inleda med. Sen öppnades det presenter och sen dök Barnens Farmor och jag upp med ännu fler presenter.

I den familjen har julklappar och födelsedagspresenter alltid varit beställningsverk, så h*n blev knappast överraskad av paketen. Bara glad. De två andra fick, som seden också bjuder, lite presenter. Och blommor.

Alla barnen tycker om blommor. Det går förstås si och så med krukväxter och frön, men buketter uppskattas på riktigt. Det är kul, tycker jag. Mitt hopp står nu till ett skott från vår Aloe, en tålig halvkaktus, som nu står i en kruka hos pappan. Den borde nog ta sig.

Födelsedagsbarnet pratade om att fira sin dag 'på riktigt' hemma hos mamman. Det låg minsann massor av paket och väntade.
-Jaha, frågade jag. -Vad är det i dom då? Barnet tvekade.
-Kläder! Det kan ju vara kul att få men hårda paket är väl ändå roligare, tänkte jag.
-Vad har du önskat dig då? (Önskan är alltså lika med en beställning för de här barnen. Förankrad och klar)
-En [leksak]! Barnet tvekade. -Kanske.

Så frågade jag om h*n skulle ha kalas. Det kom ett 'kanske' på det också.

Nu har mamman en förmodligen inte allt för stark ekonomi, men vanan att pytsa ut nyttoföremål som presenter (hårschampo är en klassiker) har hon haft länge. Den här gången kommer tydligen en välbehövlig påfyllning av barnens garderober som födelsedagspresent.

Hoppas att barnet får den där leksaken och att det blir ett kalas. Det mesta h*n fick igår blir nämligen kvar hos pappan, hur kuliga grejor det än var.

Och kul hade de. Stördes grannarna, så var det av sång den här gången.

Studierektor!

Till slut hörde h*n av sig –per mail. Pappan fick några uräktande rader om att h*n hade varit på kurs och inte kunnat svara förrän nu, och att de tar muntlig kontakt endera dagen.

I så fall var det en lång kurs, som inleddes i mitten av förra veckan, fortsatte över weekenden och avslutades med två dagar i påskveckan, med tanke på hur länge pappan har försökt kontakta vederbörande.

Hoppas den gav något.

Helgen

Jag har försummat att rapportera om helgen som var, då pappan hade alla fyra. Den var OK så när som på att barnen fortfarande bara låter bli att hjälpa till. Det hjälper inte längre att säga till dem. Att bära ut tallrikarna efter maten eller till och med hjälpa till med disken verkar just nu uteslutet. Sånt gjorde de förr. I min kortrapport nämnde jag att ett barn verkade försöka ta ut avstånd till mig och Barnens Farmor. Samma beteende upprepade sig dagen efter, då jag var förbi i ett ärende.

Kissa på sig
Ett barn kissade på sig bägge nätterna senast hos pappan. Det har hänt förut och det är trist att det händer igen. Det handlar förstås om samma barn som har haft problem i skolan på sistone. Tror ni att h*n mår bra?

Tandläkare
För ett par år sedan tjatade jag om barnens munhygien. Mamman hör nämligen till dem som anser att fluor i tändkrämen är myndigheternas konspiration i avsikt att förgifta den egna befolkningen. Alltså borstar barnen tänderna med fluorfri tandkräm. Och inte särskilt ofta, har vi lärt oss.

Mycket riktigt ska ett av barnen nu operera bort varkulor i munnen. ('Två stycken fast tandläkaren bara vet om en!') De känns inte som annat än bulor. Ännu. Barnet visade glatt upp sin käft för oss. Det blir nog mer än varkulor att ta hand om där.

Frukost
Det är väl två år sedan vi skrev till Soc och larmade att barnen inte fick morgonmål hemma hos Henne. Då skedde en viss uppryckning, men nu har det satt sig:

Barnen, det äldsta är inte ens tonåring, äter inte längre frukost. Så är det. De är inte längre mottagliga för morgonmål. Deras första näringsintag är mellanmålet respektive skollunchen på vardagar. På helgerna hemma hos Henne kan man verkligen undra när de får något att äta.

Just det här ska kanske jag, som dricker X koppar svart kaffe och röker ett hemligstämplat antal Röda Prince på morgnarna, kanske inte orda så mycket om. Men det här handlar om växande barn. Det är annat än mina sunkiga vanor.

Kort sagt
Förstår ni att pappan är trött, stressad och deppad?

Studierektor -igen

Pappan har försökt nå Studierektor i en vecka nu. S-rektorn har inte svarat i telefon, på meddelanden i röstbrevlådan eller på mail. Budskapen är två: Vad händer med mitt barn, samt jag har tingsrätten med mig på att jag har rätt att få veta.

Nu har en tänkbar förklaring kommit, efter ett långt och osammanhängande telefonsamtal från Henne till barnens pappa. Barnet i fråga har vid ett tillfälle när läraren inte var på plats skrikit, kastat stolar omkring sig och vält skolbänkar i ett utbrott. Då ringde en av klasskamraternas föräldrar skolan och var bekymrad för sitt barns väl och ve. (Ja, det var samma lärare som provocerade barnet att misshandla sig själv)

Detta var orsaken till mötet. Vid detta möte krävde Hon uppställning från skolan och en handlingsplan när det gällde barnet. Skolans inställning var (om man får tro Henne) inte så lite slapp; så länge det 'bara' var en klasskamrats förälder som hade bekymrat sig för det inträffade, så var det ingen orsak till att sätta upp en handlingsplan.

Nu måste man utgå från att all information från Henne är både tillrättalagd och filtrerad, men ändå: Jag baxnar.

Men denna brist på åtgärder skulle kanske, eventuellt, i 'bästa' fall möjligen kunna vara förklaringen till att Studierektor inte svarat pappan. Det finns ju inget att rapportera. Då svarar man väl att det inte finns något att rapportera, invänder ni. Jag med.

Vad händer?
Mamman är tydligen på tjafshumör i ärendet. Då kan hon vara svår, ska ni veta. Följer hon sitt normala beteende så kräver hon stödinsatser av alla de slag från skolan och Soc.

Pappan ska gå till rektor med en kopia på tingsrättens skiljedom. Jobbet och helgen sitter i vägen, så det blir väl i nästa vecka. Pappan är just nu så trött att han knappt orkar tänka.

Jag förstår honom.

Studierektor

Pappan har anledning att prata med skolan. Ett av barnen provocerades av en lärare att i praktiken misshandla sig själv. Då uppdagades att barnet hade varit oroligt och agressivt den senaste tiden, så till den grad att skolan hade kallat mamman till ett möte om barnet. Och pappan hotade med polisanmälan av det inträffade.

Mötet ägde rum. Pappan var inte kallad. Eftersom Hon ju har hela vårdnaden, angår inte barnens väl och ve pappan vad skolan anbelangar. Att pappan enligt tingsrätten har rätt att få del av information från skolan har mamman helt klart inte berättat för dem.

Studierektor, var det
Pappan har försökt nå Studierektor i snart en vecka nu. Han vill dels informera sig om barnet och dels informera skolan om sin rätt till information. Vederbörande har en mobil med röstbrevlåda där pappan har lämnat meddelande ett par gånger och s-rektor har inte ringt tillbaka eller haft telefonen på när pappan har ringt. Sex gånger bara i fredags. (Det syns inte att det är pappan som ringer. Han har hemligt nummer)

Egentligen är det konstigt eftersom skolan ju tror att de blir polisanmälda för barnmisshandel. Då borde väl varje kontakt från pappan vara en blåslampa för dem? Eller är studirektor typen som gömmer huvudet i sanden och tror att den elaka omvärlden därmed försvinner?

Ett av barnen har i alla fall berättat vad mamman berättade för det: Mamman har kontaktat klassföretåndaren och sagt att skolan måste 'ta ett mycket större ansvar' för barnet med problem. Det där känner vi igen. Uttrycket använder Hon ofta i sina kontakter med pappan när hon vill att han ska göra något. Ta en utgift eller två, till exempel.

Pappan har också SMS-at Henne för att få information om mötet med skolan, men förstås inte fått något svar.

Jag tror att mötet i fråga inte gick Hennes väg och/eller så blev det någon form av konfrontation. Det senare vore ganska typiskt Henne. Det finns förstås en möjlighet att Operation Utslätning inleddes, med det tror jag mindre på. Barnet är oroligt och stundom aggressivt. Inte tu tal om saken. Sånt är svårt att mörka.

Vi får se vad som händer när pappan får kontakt.

En kortrapport

Vi var förbi pappan och alla fyra nu vid lunchtid. Det såg bra ut den här gången. Eftersom pappan jobbar en del nästa helg, så firar de påsk tillsammans den här helgen. En påsk utan ägg eftersom de ju är veganer. Ingen lammstek heller, alltså.

Munkavle?
Ett av barnen var märkvärdigt dämpat när vi kom. Jag frågade pappan om det hade hänt något.
-Näe. H*n blev så när ni kom.

Oh-oh.

Detta var inte första gången, slog det mig. Barnet hade betett sig likadant vid flera tillfällen den senaste tiden. Först dämpad och avvisande, sedan tinade h*n upp och blev som vanligt glad och skojfrisk. För mig och Barnens Farmor finns det bara en tänkbar orsak till ett sådant beteende: Mamman.

Mamman?
Visst. Hon kan inte vara omdeveten om att vi har skrivit till Soc ett antal gånger ('anmält', är deras ordval). Sen tror hon ju att det är jag som ligger bakom försäkringskassans tillslag i december när hon blev återbetalningsskylig och dessutom fick sin sjukskrivningsgrad nedskriven från helt till 75% (något jag inte gör. Det finns nog fler än vi som inte gillar att folk fuskar med sjukkassan). Sånt svider.

Gissningsvis har Hon utfärdat ett förstärkt yppandeförbud, här kallat munkavle, gällande oss till barnen barnen gentemot oss. Det vet ju att de inte får berätta saker för pappan. Det händer till och med att de hejdar varandra om någon kommer in på något känsligt.

Hur mamman har formulerat sig när det gäller oss, vet vi av uppenbara orsaker inte. Det kan gälla allt från en order att inte ens prata med oss till att inte svara på frågor, (Vi frågar aldrig om livet med Henne. Barnen blir för stressade av det) men trist är det. För att inte säga oroväckande.

Och idag?
Barnet i fråga tinade upp och blev sitt vanliga skojfriska jag. När vi gick tyckte h*n dessutom att det var alldeles för tidigt.

Skönt

Omröstningen är avslutad

En längre tid har det legat en halvt oseriös omröstning i högerspalten. Man har haft fyra alternativ att välja på. Två av dem var så att säga för Henne och två emot. Redan från början var trenden klar: En klar majoritet av de som röstade tyckte att Hon antingen skulle 'Ge sig' eller 'Emigrera utan barnen'. Få tyckte att hon skulle 'Stå på sig' eller 'Emigrera med barnen'

Ganska snart stabiliserade sig ett läge där knappa 10% av rösterna var för de två senare alternativen. Det såg ut så i månader medan antalet lagda röster sakta byggde på. Men den senaste tiden droppade det in ett antal röster på Henne. Siffran steg från 9 till 13 procent på kort tid. Ett mönster som har funnits i nästan ett år var plötsligt ändrat. Jag blev misstänksam.

Fusk
Alla omröstningar har en funktion som hindrar folk från att rösta mer än en gång från samma dator. Detta är mycket lätt att komma runt för den som vet hur man gör. Då kan man klicka fram röster på det man vill gynna tills man får kramp i fingret. Satt det någon och gjorde så med den här omröstningen i lugn takt för att inte avslöjas?

Den tjänst som jag använde mig av, Pollhost, tillåter inte att man ser när eller varifrån rösterna läggs. Det är tekniskt möjligt men också tekniskt resurskrävande, så det kan jag förstå. Då får man hitta på något annat.

Den tjänst för besökarstatistik, Statcounter, som jag använder (och Blogger rekommenderar) anger IP-adresserna hos besökarna. Med denna identifiering kan man se till exempel när folk läste bloggen, om de är återkommande och även hur de hittade hit. Plus allt annat man kan få fram ur en IP-adress.

Jag gick in på resultatsidan stup i kvarten dagar i ände. När jag såg att en röst hade lagts, så checkade jag omedelbart in på Statcounter och såg vem eller vilka som hade besökt Hennes nya liv senast. Med tanke på att det sällan är över 100 besök under ett dygn, så vore det inte så svårt att se om det finns samband mellan en viss besökare och en röst till på Henne. Jäpp:

En privatkund hos en av våra stora internetoperatörer hade besökt Hennes nya liv strax före varje gång jag såg att en ny röst på Henne hade lagts. Saken var klar. Någon fuskade medvetet, och detta dessutom med finess genom att smyga in röster på Henne. En drös röster på kort tid hade ju varit självavslöjande.

Jag frös först omröstningen medan jag funderade. Det här har hänt förut och jag startade då om omröstningen. Men nu var det inte roligt längre. Jag tog bort omröstningen och är nöjd med att mer än 90% av våra besökare tycker att Hon antingen skulle ge sig eller emigrera utan barnen.

Hur fuskar man då i omröstningar?
Det får ni ta reda på själva.

Mötet med skolan

Det möte som skolan kallade till om ett av barnen har nu ägt rum. Pappan, som inte var kallad, har fått en redogörelse av mamman varför åtminstone jag förutsätter en viss skönmålning.

Tidigare har mamman bara sagt att det går så bra så, när barnens skolor och dagis har varit på tal. Nu vet vi annorlunda. Man kallar inte till ett möte om ett barn utan anledning.

Dessutom hade en lärare på den skolan i praktiken gjort sig skyldig till barnmisshandel veckan före genom att provocera barnet till att nypa sig i handen så att ett märke uppstod. En upprörd pappa hotade med polisanmälan, vilket måste ha satt sin prägel på mötet.

Tre representanter för skolan mötte upp Henne och en av hennes hemmahosare som hon hade tagit med 'som vittne'(!). Pappans hot om polisanmälan måste ha satt prägel på mötet, men mamman berättade inte mycket om den. Inte mycket annat heller, för den delen.

Mötet gav inget konkret mer än att det skullet vara 'mer fokus' på barnet i fråga framöver. Detta enligt mamman.

Pappan kommer nu att kontakta skolledningen för att informera sig mer detaljerat. Han har alltså inte någon del i vårdnaden om barnen, men tingsrätten har givit honom mandat att informera sig. Han vill inte göra procedur av saken, men har en kopia av förlikningsdomen i beredskap om det skulle behövas.

Blir det polisen?
Nej. Pappan avstår för barnets skull. Det vore för mycket att gå igenom med tanke på hur h*n mår. Dessutom har skolan tydligt visat att läraren i fråga gjorde helt fel.

Det får man ha vilken åsikt man vill om, men jag respekterar beslutet. Fast jag hoppas att pappan inte berättar det i första taget för skolan. Lite tid på halster förtjänar de nog allt.

Nu är det svårt

Barnens pappa har det tungt nu. Den postiva utveckling som har skett med barnen under hösten och vintern har vänt. Senast han hade alla fyra, så var det en besvikelse. Barnen är oroliga, bråkar och ställer inte längre upp som de har gjort hittills.

Det allvarliga just nu, är det barn som är så oroligt och aggressivt i skolan att en lärare provocerade fram en ren misshandelsstituation och mamman, men inte pappan, är kallad till möte om barnet. H*n lär för övrigt vid ett tillfälle ha gått mer eller mindre bärsärk och vält omkull allt som gick i ett klassrum.

Som lök på laxen skedde detta igår: Pappan brukar vara med ett av barnen på träning på måndagar. När han igår ringde Henne för att stämma av läget, fick han bara till svar att 'det var inte en bra dag' för barnet i fråga att träna. På med luren.

Senare träffade han de två yngsta på gården. Det yngsta barnet sade att h*n ville sova hos pappan.
-Nej, det går inte, svarade pappan. -Jag måste jobba.
-Jamen jag vill sova hos dig många nätter, sade barnet och brast i gråt.

Sånt tynger
Pappan är under press. Han har ett nytt arbete med allt vad det innebär av att göra bra ifrån sig och ge ett gott intryck. Det är oregelbundna tider, så han kan bara inte träffa barnen så ofta som hittills.

I vanliga fall när han kontaktar mamman om något, så vet han inte om han drabbas av åska, solsken, eller gråmulet. Den sista tiden har det bara varit åska. Hon har för det mesta varit oförskämd och kommit med otidigheter och besynnerliga resonemang som till exempel att eftersom han gav barnen cyklar, så är det han som ska se till att de är i skick inför våren (Har de stått ute över vintern?)

Hon har också dragit igång en procedur för att byta lägenhet, har barnen berättat. Den nuvarande bostaden ska göras fin inför visningarna. Men inget mer är sagt. Pappan och Barnens Farmor oroar sig för att hon kanske lämnar stan, men det tror inte jag. Hon, och den verksamhet hon nu bedriver är alldeles för rotade här. Hennes kontakter är nästan uteslutande lokala, bara det.

Och nu borde han alltså dra igång procedurer där han polisanmäler en lärare, gör klart för skolan att han också enligt tingsrätten har rätt att ta del av barnens utveckling i skolan och pussla ihop umgänge med barnen och mycket, mycket störig mamma.

Hur mycket ska han behöva orka med, egentligen?

Barnmisshandel

Pappan hade ju två av barnen över natt i förra veckan. Ett av dem visade upp ett blåmärke på ena handen. Sånt triggar nu för tiden, ska ni veta. Pappan fick dra ur barnet vad som hade hänt.

En lärare!
Det var en av lärarna på barnets skola som hade provocerat fram saken genom att säga att h*n minsann inte var så tuff, få se om du kan nypa dig själv eller något i den stilen. Och barnet nöp sig själv så att ett ordentligt märke uppstod.

Pappan blev så klart upprörd. När han kom till skolan med barnet, sökte han upp läraren i fråga, men den var stressad och upptagen. Pappan fick tag på en annan av det här barnets lärare och konfronterade vederbörande med det inträffade. Läraren visste inte så mycket om just den händelsen, men kunde berätta att barnet i fråga varit mycket oroligt och aggressivt den sista tiden.

Pappan sökte upp rektorn, men rektorn var i möte hela dagen.

-Jag polisanmäler det här!
Det var det sista pappan sade innan han gick. Att den repliken skulle ge eko på skolan var självklart. Senare på dagen ringde studierektor upp pappan och berättade att man inte hade för vana att göra så på den skolan. Tack för det, men en gång är faktiskt en gång för mycket.

Pappan fick också veta att barnets beteende hade förvärrats så till den grad den senaste tiden att man skulle ha ett särskilt möte om saken med mamman. Pappan, vad de vet, är ju inte vårdnadshavare och har följaktligen inte rätt att ta del av barnens framsteg och problem i skola och dagis.

Där har de fel, i tingsrättens skiljedom står det faktiskt att han har det även om Hon har vårdnaden. Men det är väl inget som hon har nämnt för personalen.

Pappan fick också veta att en bestraffning var att barnet inte fick mellanmål när de andra fick det. Vad är det för pedagogik? Blir man snäll av att inte äta, eller?

I skrivande stund är anmälan inte gjord, men jag hoppas verkligen att den blir av. Pappan har inget läkarintyg på märket, men barnets berättelse och de bilder han tog borde räcka.

Mamman då?
Hade inte barnet berättat om det hela för Henne? Jo. Vad hade hon gjort?

Inget

Tänk om barnens pappa inte hade funnits i bilden...

I februarinumret av Acta Paediatrica, en tidskrift om forskning inom barnhälsa, publicerades en undersökning om 'Fäders betydelse för barns och ungdomars hälsa' av Anna Sarkadi, Robert Kristiansson och Sven Bremberg. Statens Folkhälsoinstitut har publicerat den på svenska (.pdf). Den har uppmärksammats av Pappa-Barn och nu också av nätupplagan av Vi Föräldrar, ett samarbete mellan olika tidningar i Bonniersfären.

Där kan man läsa att barn med en närvarande fadersgestalt mår bra mycket bättre än de som inte har det och att effekten finns långt upp i åren. De till och med röker i mindre omfattning.

Jaha
Kom med något nytt, tänker jag. Självklart mår barn med bägge föräldrarna hemma bättre än de som inte har det. Men visst är det bra att det finns svart på vitt på saken. Undersökningen är en sammanfattning av inte mindre än 24 uppsatser med olika vinklar på ämnet, så den blir svår att slå på fingrarna.

Sedan har vi ett oss närliggande exempel också. Under mer än ett och ett halvt års tid hade barnens pappa tillstånd att träffa sina barn fem timmar varannan vecka, och detta med en kontaktperson närvarande.

Att barnen mådde bra av att träffa honom rådde det inget tvivel om. Att det var med Hennes goda minne som han efter en tid också träffade barnen 'i smyg', oftast på gården, rådde det heller inget tvivel om. Barnen var glada över det och mådde bättre, vilken underlättade för mamman.

Sen fick pappan umgängesrätt, alla fyra varannan helg. Detta överträffades med råge, mycket för att mamman ville ha helgerna till sitt. Sedan dess, fram till för några veckor sedan, så har barnen bara mått bättre och bättre.

Om inte?
Om barnen inte hade haft pappan kvar i sitt universum så tror jag att det hade gått käpprätt åt pipsvängen. Det är inte bara vi som är på det klara med att Hon inte klarar av att ta hand om dem. Jag kan tyvärr inte vara specifik, men medvetandet om saken finns inom Soc' sfär kan man säga.

Barnen fick en stödfamilj, (kontaktfamilj är samma sak), i början av sommaren 2007, alltså medan pappan hade sitt 'övervakade' umgänge. Den avsade sig uppdraget efter första helgen och en förstörd dörr. Stödfamliljen klarade inte av barnens liv och kiv.

Det äldsta barnet mådde ordentligt dåligt månaderna efter splittringen. Nu är det ett annat som definitivt inte mår bra. Bägge dessa har lugna, fina och harmoniska stunder när de är ensamma med pappan. Hemma hos Henne är det värre, med ständiga bråk och kiv.

Barnen har till och med en reflex att tystna och försvinna ur åsyn när det ringer på dörren. Gissningsvis för att det ofta handlar om klagande grannar, något som nu pappan också har drabbats av.

Sammantaget
Enligt min uppfattning så hade pappans uteblivande (vilket Hon gjorde sitt absolut bästa för att skapa i början. Läs i arkiven från våren 2006) resulterat i total anarki. Våldet mellan barnen hade kanske rent av resulterat i skador. Hennes uppfostringsmetoder också.

Utan pappan hade Soc förmodligen fått dela upp barnen på två stödfamiljer och även utöka närvaron av de hemmahosare som Hon fick förra våren. Men oron där hemma hade fortgått. Grannarna hade varit ännu mer störda och kanske hade Hon blivit uppsagd på grund av oväsendet från lägenheten.

De barn som inte mått bra hade knappast mått bättre av att pappan försvunnit. Där hade krävts instatser av olika slag. BUP, till exempel.

Mammans alkoholintag hade knappast varit mindre, för den delen. Där hade nog också insatser påkallats.

Jag vågar tro att utan pappan hade den familjen varit upplöst i dag. Av myndigheterna och av omtanke om barnens väl och ve.

Så därför kan jag skriva under på undersökningens resultat.

En besvikelse till

Pappan hade de två yngsta i går och natten till i dag. Det var en JÄÄÄttefin kväll igår med mys och samvaro. I morse var det värre:

De ville inte gå upp
Pappan fick bara inte upp dem. Det var tider att passa till skola och dagis, men allt sprack. Bägge barnen kom för sent. Orsak:

Pappan är en mjukis jämförd med Henne. Han vägrar att ta i, vare sig verbalt eller fysiskt. Barnen lever ju under en helt annan regim med vrål och våld på morgnarna hemma hos mamman. Då är pappans väckning och försök att få igång dem en piss i Mississippi, som det heter. Inget att bry sig om när mamma kommer med (hugg?) och slag för att få upp dem.

Tänk också på att pappor kan dömas för barnmisshandel på tämligen lösa boliner. Det gör iallafall den här pappan. Ett påstått nackgrepp kan rendera fängelse. Då nänns han knappt höja rösten åt dem för att inte dra på sig mer av Henne orkestrerat skit.

Det går bakåt
Förut kunde jag rapportera att barnen började lära sig att hjälpa till när de var hos pappan. Eller att alla åt tillsammans runt matbordet. Nu är det på väg tillbaka till anarki igen.

Barnen bryr sig helt enkelt inte om vad pappan säger. De gör vad som faller dem in i trygg förvissning om att det inte leder till någon bestraffning värd att nämna. Jämfört med Gulagen hemma hos Henne är pappans regim inget att ens lägga märke till.

Pappan och Barnens Farmor är, liksom jag, förtvivlade. Det är tungt nu. Blytungt.

Och varför går det bakåt när det såg så bra ut en tid?

Barnen tiger, därtill nödda och tvugna

Dementi

Ni som till äventyrs tror att det här i dagens DN, respektive Sydöstran, handlar om Henne har fel, även om jag kan förstå att ni hoppade till när ni såg det. Den här bloggens huvudperson har till att börja med fyra barn, inte två, och de är inte omhändertagna av Soc. Sen blir det värre.

Artikeln i Sydöstran är längre och mer utförlig. DN-s artikel är en konstifikt vingklippt version Sydöstrans, kan man säga. (Se nedan) Nåväl:

Aga
Vi vet alltså att hon slår barnen, 'varje dag' enligt ett av dem. Vi hoppas verkligen att det inte är frågan om tunga slag med tillhyggen eller knuten näve, men vi vet faktiskt inte. Barnen blir tvärstysta när förhållandena hemma hos Henne kommer på tal. Det här åtalet handlar om

örfilar, slag mot kroppen och sparkar

under en tvåårsperiod. Tyvärr kan jag tänka mig att Hon får ett liknande åtal om barnen någon gång börjar prata, vilket barnen i Karlskrona alltså har gjort.

Indoktrinering
'Våra' barn utsätts förvisso för föräldrafjärmande så till visso att Hon snackar skit om pappan inför dem (Hon har till och med fått tillsägelser av Soc om det olämpliga i detta). Men till skillnad från Karlskronafallet, så är pappan kvar i bilden och träffar dem vida mer än tingsrättens förlikningsdom anger.

Barnen i Karlskrona fick överhuvud taget inte ha något umgänge alls, 'våra' barn har sina umgängen. Men det är ovanligt att kompisar kommer hem till dem, mycket för att mamman helt enkelt inte tycker om det. Sådant stör Henne, vet pappan sedan gammalt.

Papporna
Pappan i Karlskronafamiljen lämnade (stöttes ut ur?) familjen men har nu vårdnaden om barnen (Här undviker DN av okänd anledning att berätta att de är hos pappan nu). Han försökte hålla kontakten i smyg med dem. Detta känner vi igen. 'Vår' pappa träffade under en längre period barnen i smyg, något som mamman faktiskt kunde ringa polisen om i början. Nu har han umgängesrätt och mamman vill att han ska ha dem så ofta som möjligt.

Demonerna
Kvinnan i Karlskrona 'hörde röster', som fick henne att bete sig som hon gjort. Här blev jag lite rädd när jag läste om det. 'Vår' mamma har nämligen också sina demoner, även om det är oklart om de just pratar till Henne. Men de har till exempel fått familjen att kassera elektriska leksaker som enligt Henne tjänade som radiosändare och att de två förstfödda barnen fördes bort om nätterna för att utsättas för övergrepp.

Och vad har dom egentligen för sig på DN och TT?
Artikeln i Dagens Nyheter är från TT. Det är en förkortad version av den i Sydöstran. Förkortningarna är tendensiösa, kan man säga. TT skriver alltså inte att pappan nu har vårdnaden om barnen, bara att de är 'utplacerade'. Inte ett ord om att han tvingades träffa dem i smyg under en längre period. I DN/TT-s tappning av det hela är pappan reducerad till en skugga. Man ska väl tänka att han flydde fältet. Sunkigt, DN och TT!

En sak är på sitt sätt glädjande
Va? Jo, åklagaren i Karlskrona, Margareta Lewenhagen, är kvinna. Och det är en kvinna som åtalas för barnmisshandel.

Som vår historia har utvecklat sig, är det faktiskt svårt att tro.

Orenoverad lägenhet bytes

Vi har inte sett något i tidningen eller på nätet, men det finns ju fortfarande det här med lappar på Konsum och i porten. Vi anade det en tid, men först nu har bitarna fallit på plats:

Lägenhet finnes
Hon ska byta sin lägenhet till något annat, gissningsvis billigare. Det är nog förklaringen till den stress som barnen just nu upplever. De lever i och för sig i en allmän stressituation, men det här ligger som sten på börda just nu.

Home Staging
I förra veckan åkte Hon till inredningsbutiker och möbelvaruhus och köpte stort och smått att fräscha upp lägenheten med så att den blir fin när den visas för bytesspekulanterna. Barnen fick följa med och hjälpa till att bära.

Åker Hon buss med barnen och köper möbler, undrade jag i en naiv reflexion. Nix. Hon får bilskjuts av Hemmahosarna, som sedan snart ett går hos Henne 1-2 gånger i veckan (á 700 per person och timme, vad jag vet. Detta dessutom momsbelagt) Men de verkar inte så pigga på att hjälpa till med att lyfta och bära:

Det äldsta barnet blev till och med så trött av två vändor med mycket lyft att h*n inte orkade med till pappan den kvällen. En gång ringde Hon till och med upp pappan och krävde att det barn som var där då omedelbart skulle åka hem till Henne och hjälpa till med att lyfta ett bord. Det, ni.

Sanering och reparation
En soc-person uttalade i vårdnadsutredningen att lägenheten behövde saneras. Så dåligt ställt var det då med städning och hygien. Bostaden var dessutom sliten, om än i skick, redan 2005 när pappan kastades ut med buller, bång och myndigheternas benägna bistånd.

Städning och hygien är bättre nu, kanske de där hemmahosarna har med saken att göra. Barnen har i alla fall mindre skitiga kläder och luktar mindre nu än förut. Men slitaget har fortgått:

18.000:-
I början på hösten konstaterade Hennes värd att lägenheten behövde renoveras för så mycket pengar. Hon krävde pappan på halva beloppet, men det blev inget eftersom lägenheten inte renoverades. Nu har Hon hela kontraktet på den tidigare gemensamma bostaden, så jag tror inte att hon kan klämma pappan på renoveringskostnader inför flytten.

Ekonomin i det här blir knepig, vad jag kan förstå. Hon får alltså renovera lägenheten, hon har köpt möbler och annat och hon kommer att få betala flytten. Då ska det till en rejält mycket billigare lägenhet i bytet för att Hon ska kunna räkna hem affären.

Eller hitta någon bytare som ändå tänker renovera själv och inte bryr sig om trasiga avlopp, sönderslagna dörrar och skåpluckor, eller parketter som är slitna ner i träet. Så klart finns det en möjlighet att Hennes största sponsor, Soc, betalar kalaset också.

Fast matte är inte hennes starka sida. Heller.

En besvärlig helg

Den sista tiden har det sett så pass bra ut att det inte har funnits så mycket att rapportera här. Pappans nya jobb, med skiftarbete, är det stora som har hänt. Fast vi har sett tecken på stress: ett av barnen har börjat kissa på sig igen, och ett annat har återupptagit sitt tämligen högljudda krig mot ett av sina syskon. Och nu detta:

Alla fyra hela helgen
Det var fyra både stressade och understimulerade barn som kom pappan i fredags. Det äldsta, som fortfarande inte får använda PC-n hemma hos Henne, satt framför datorn i princip hela sin vakna tid. Men de andra levde om, kan man säga.

Tidvis var det svårt att uppfatta pappan när han var i telefon, så mycket väsnades de bägge kombattanterna. De struntade i alla tillsägelser. Både Barnens Farmor och jag försökte tala om för dem att pappan kanske inte får behålla lägenheten om de väsnas som de gör. De brydde sig inte.

Pappans upprepade tillsägelser hade ingen som helst verkan. Barnen började snart om. Han höll utläggningar om att han kanske måste flytta för att de väsnas så. De struntade i det och bara fortsatte.

Varför gör de så?
Barnens Farmor har en trolig förklaring som även jag skriver under på: Barnen vet att pappan aldrig skulle slå dem. Hans enda vapen är tillsägelser och ett och annat rytande. Sen är det stopp.

Då är det åtskilligt värre hemma hos Henne. Vi vet att hon går ganska hårt fram mot dem. Hon slår dem —till och med varje dag, har ett av barnen sagt till en kontaktperson— och att hon då kan uttala formidabla hotelser. Gör som jag säger, unge, annars blir det en fet smäll. Ungarna vet att det är allvar bakom Hennes ryanden och skrik.

Pappans arsenal mot barnen är ingenting mot mammans. Då blir det lätt hänt att de ignorerar hans resonemang.

Till saken hör förstås också att de får sköta sig i pricip själva hemma hos Henne. Hon tar inte ut dem på några aktiviter alls, vad vi kan förstå. Då ligger tristessen bakom hörnet.

Självklart hedrar det pappan att han inte ens vill hota med något som kan tolkas som våld, men det hjälper föga om värden hör av sig efter helgens drabbningar.

Det är alltså ganska deppigt just nu.