Rigmor är tillbaka

Mamman är på resa några dagar. Inför denna tyckte hon att pappan skulle 'ta sitt ansvar' och ha barnen från igår till och med söndag. Att han arbetar oregelbundet fyra av dessa fem dagar, spelar tydligen ingen roll. För Henne är det tydligen ingen stor sak att lämna barnen åt sig själva hela eller halva dagar.

Pappan vägrade förstås. Han är inte den som lämnar barnen åt sig själva.

Rigmor
Kommer ni ihåg den bestämda barnvakten som Hon lejde förra året? Den som städade, tvättade och fick ett av barnen att duscha. Rigmor har nu alla fyra barnen de här dagarna och bor i lägenheten med dem. (Förra gången var det bara två).

Vi har anledning att tro att renligheten och ordningen i lägenheten är bättre nu, så det gör ju saken lättare för Rigmor. Vi får också hoppas att hon klarar alla fyra lika bra som hon klarade två förra gången.

Pappan funderade ett tag på att ta kontakt med Rigmor efter förra gången, men tvekade. Hur kom hon in i bilden egentligen? Nu vet han att det inte hade varit en bra ide. Rigmor (vi kallar henne så, efter Kalles barnvakt) hör nämligen till Hennes sida i konflikten mellan de bägge föräldrarna, kan man säga.

Diskarna, då?
Jag har inte hört eller läst något från Henne i den saken. Inte pappan heller. Det är märkligt med tanke på att de förstörs nu på söndag. Men pappan vet att inför en resa, så släpper Hon allt annat och har bara resan i huvudet.

Man kan ju inte tänka på allt ;-)

Vinna tid

Vad gör man när man får ett besked om att något som ligger en varmt om ett eventuellt hjärta kommer att förstöras, och detta inom kort?

Man vill förstås vinna tid, regel 1A i all problemhantering. Hennes svar på mailet:

Hej,

jag vill absolut gärna ha tillbaka hårddiskarna och innehållet på dem. Där finns oerhört mycket material som jag behöver.

Jag vill absolut inte att hårddiskarna förstörs eller på annat sätt hamnar i en disposition som gör att jag inte kan få tillgång till materialet.

Jag har vid ett flertal tillfällen bett [Barnens pappa] om att få tillbaka mitt material. Tydligen har detta inte nått fram.

Jag vet inte vad du avser med "oantastbart klarläggande". Jag ringer dig gärna under morgondagen för ett försök till klargörnade.

med hälsningar
[Henne]

Jodå, hon ringde i går kväll. Eftersom hon inte frågade vad ordet 'oantastbar' (en variant av 'oantastlig') betydde, så hade hon ialla fall gjort det klart för sig. Sen blev det värre:

Motsägelser
Ett mönster jag kände igen från Hennes framträdanden i rätten och Soc' journalanteckningar. Helt obekymrat svänger hon sig med än det ena, än det andra. Ena minuten ansåg hon t.ex att de (nu hädangångna) datorer som diskarna satt i, var stulna. Av mig eller barnens pappa är oklart. Sedan pratade hon om att diskarna iofs var mina, men innehållet Hennes.

Jag 'kunde inte' förstöra diskarna. Jodå, svarade jag och försökte vara lugn. (Det värsta är alltid att bli arg när man snackar med Henne, tjafsets okrönta mästare. Då vinner hon.) Men diskarna (iaf innhehållet) var ju Hennes.

Så gick det på.

Vinna tid, var det
Jag fick veta att hon skulle kontakta en advokat efter sommaren. Hon fick veta att hon hade haft två och ett halvt år på sig. Jag fick veta att vi inte hade pratat så mycket den här tiden. Hon fick veta att jag alltid hade sagt samma sak: Klargör det juridiska läget för mig, så åtlyder jag det.

Jag fick veta att hon kommer att söka förlikning (som alla civilrättsliga processer inleds med) med mig eller mitt eventuella ombud. Hon fick veta att det här är en antingen eller-situation: Hon får materialet eller så förstörs det. Inga mellanlägen. Jag fick återigen veta att jag inte kunde förstöra. Hon fick veta att det kunde jag.

Och att jag hade gått så långt det går utan att det börjar kosta pengar för att få klarhet i saken. Inget talade för Hennes ståndpunkt. (All juridik som jag har sett, upphovsrätt och intellektuell egendom, handlar om att material använts i någon form eller syfte. Det har inte jag gjort)

Jag fick veta att jag 'kommer att få stå till svars'. Efter sommaren, då förmodligen.

En sak till
Hårddiskar tillverkade i början av 00-talet som har plockats ut en PC och sedan fått ligga i två och ett halvt år, om än i kontrollerad temperatur och luftfuktighet (bankfack), kan inte garanteras vara läsbara. Hon fick höra detta och svarade bara 'Bekymra dig inte för det, kära du. Ge mig dem bara'.

Kära du
Glöm det

När ska pappa i fängelse?

Det här med att en pappa döms till fängelse kan man ju tycka vara en känslig fråga att ta upp med sina barn. Icke så när det gäller Henne.

Varje gång pappan har varit med barnen den senaste tiden har han fått frågan i rubriken och när domen från Hovrätten kom, förkunnade mamman för dem att pappan kommer att 'sitta i fängelse' i tre månader.

Två, inte tre
Det blir antingen två månader på öppen anstalt eller två månader med fotboja enligt pappans ombud. Väljer han boja (som det lutar åt just nu) så kan han arbeta normalt, det gäller bara att skicka in arbetstiderna och skaffa sig fast telefoni för kontrollsamtalens skull.

Under inga omständigheter kan han ha barnen under tiden med boja. De måste i så fall lämnas och hämtas av Henne vid pappans dörr, och de så omtyckta skogspromenaderna uteblir eftersom de inte skulle få gå utomhus med pappan.

Känsligt, var det
Pappan hade alla fyra i helgen. I lördags var jag förbi, men Barnens Farmor ville inte följa med. Det var för jobbigt för henne att träffa de två som hade vittnat mot pappan och bidragit till straff och skadestånd.

Igår sågs vi allihop på stan under en aktivitet. Barnens Farmor ägnade inte mycket tid åt de bägge vittnena, men hon var ialla fall inte kort eller elak mot dem. Varken hon eller jag tog upp det här med dom och vittnesmål med dem.

Men en dag kommer jag nog att fråga om de inte var tillsagda att berätta det de talade om för polisen framför kameran.

Svaret blir nog inte mycket att gå på, men deras reaktion på frågan blir nog desto mer talande.
<Update>Jag fick en skrapa i en kommentar. Vederbörande har helt rätt. Jag ska inte stressa barnen mer än de redan är</Update>

Ett mail

Hej

Nu när målet mot [Barnens pappa] har kommit till ett avslut, tycker jag att det är lämpligt att vi kommer till avslut också när det gäller en annan sak:

Du har nu haft två och ett halvt år på dig att klargöra läget när det gäller de hårddiskar som du gör anspråk på. Jag vill påminna om att jag förbinder mig att följa de lagar och bestämmelser som gäller i saken, bara du klargör dessa för mig.

Jag har inte fått någon som helst information om vad som gäller i denna sak, trots att jag flera gånger har bett om detta.

Nu vill jag alltså få ett avslut på även den här historien. Om jag inte har fått ett oantastbart klarläggande i saken före den 1/6, kommer jag att förstöra diskarna med innehåll och lägga saken åt sidan.

mvh
/[Jag]

Hon vann alltså i hovrätten. Pappan tilldömdes tre månaders fängelse på Hennes och hennes lierades lögner. Skadestånden som tingsrätten utdömde kvarstår.

För min egen del är mitt förtroende för vårt rättsväsen nu utplånat. Jag kommer aldrig mer att läsa om en dömd pappa utan att undra om inte han också har varit utsatt för den Politiskt Korrekta förnedring som vårt rättssystem känner sig tvunget att utsätta pappor för.

När ord står mot ord brukar domstolar vanligen avskriva det hela 'i brist på bevis', som det heter för oss lekmän. Här köpte två rätter Hennes och de (då stressade och framförallt coachade?) barnens utsagor rakt av.

Mailet?
Det gick till Henne i kväll. Jag har ruttnat på Hennes fixering vid sitt tre år och äldre arbetsmaterial som hon har tjatat om sen julen 2005. Jag har laddat hem en riktig rackarrysare till hårddiskraderare och kommer att köra den på de diskar som Hon gör anspråk på.

Sen kan hon få tilbaka sina älskade diskar.

Om helgen lite nytt

Mamman lämnade ju tre av barnen (inklusive det yngsta) att sköta sig själva i lördags kväll. Ännu vid tiotiden när de lade sig hade hon och det fjärde inte kommit hem. Och yppandeförbudet slog när Barnens Farmor frågade barnet i fråga om lördagen. Men Hennes förbud att berätta om det som händer hemma hos Henne slår inte lika starkt när det gäller pappan:

Vi vet nu att barnet i fråga inte var 'på kalas'. H*n var hemma hos en kompis, en bagatell i sammanhanget. Värre var att 'det var mörkt' när mamman kom och hämtade hem barnet.

Mörkt så här års. Det är inte tidigt, direkt.

Om helgen intet nytt

I lördags lämnade Hon tre av barnen (ett av dem det yngsta!) att reda sig själva hela kvällen medan det fjärde var 'på kalas' och hon själv kvar på krogen. Ännu klockan tio på kvällen när de gick och lade sig, var mamman och det fjärde barnet inte hemma.

I söndags, vid lunchtid, skickades ett av barnen till uppåt fyra matcher i en turnering utan att ha fått vare sig morgonmål eller matsäck. Mamman skulle ha följt med, men det blev förstås inte av.

I går hade Barnens Farmor det barn som varit 'på kalas' i telefon. När farmodern frågade barnet vad det hade gjort i lördags, kom det ett barskt
-Jag lämnar luren till pappa. Så skedde.

Yppandeförbudet igen.

Soc V
Vi har skrivit till Soc om Henne och vår stora oro för barnen några gånger nu. Dokumenten har fått löpnummer i datorn. 'Soc V' landar i dag på Socialförvaltningen och handlar om den gångna helgen.

Vad vi vet, så har inget av breven givit resultat utom möjligen det där vi påpekade att barnen inte fick morgonmål. Alltid nåt.

Vad kan man göra mer?

Kul att några håller sina löften...

Ett av barnen tränar ju varje vecka. Det är alltid pappan som följer med, mamman låter barnet gå själv eller stanna hemma om pappan inte kan. I söndags var det allvar: Slutspel i en turnering som hade pågått ett par helger.

Vi, pappan, Barnens Farmor och jag, var på plats i god tid. Det var sagt att barnet skulle komma eventuellt i sällskap med Henne och det yngsta, men så blev det förstås inte. (Det hade annars varit intressant att se Hennes reaktion på vår närvaro) Barnet kom inte. Hade något hänt?

Vilse
När första matchen skulle ha börjat (tursamt nog var det förseningar), ringde ett lesset barn pappan. H*n hade fått ta sig till arenan själv, men hittade inte riktigt i området, så h*n behövde hjälp. Pappan guidade barnet per telefon till ett landmärke, varifrån han sedan kunde följa det till arenan.

Barnet kom i tid till matchen och vi hann prata lite. Barnet var besviken. Mycket besviken. H*n hade dels fått klara sig och minstingen alldeles själva hela den föregående kvällen, och så hade mamman tagit tillbaka det här med att följa barnet till turneringen. Och en sak vi känner igen:

Inget morgonmål, ingen matsäck. Inga pengar
Jäpp. På fastande mage skulle barnet spela upp till fyra matcher om de hade gått till final. Mamman hade inte ens skickat med frukt eller en slant att köpa något i serveringen för. Tunt är bara förnamnet.

Förtydligande: Turneringen började halv tolv och finalen gick halv fyra på eftermiddagen.

Det här barnet är mycket mån om om att förtiga (miss)förhållanden hemma hos Henne, och är det som en gång teg bort ett blåmärke som Hon med största sannolikhet hade åsamkat det. Att då få höra följande, är i det närmaste sensationellt:

Kul att några håller sina löften

Vi var ju där, som utlovat.

Hur gick det?
Storstryk. Utskåpade i första matchen av ett lag som de hade mött förut och visste var svårt. Men alla spelade spelet matchen ut och ska ha heder för att de inte gav upp.

Sen åkte vi till ett hamburgeri för en sen brunch och jag körde hem barnet till Henne och pappan till sin närbelägna hobbylokal. Det räddade väl inte direkt barnets helg, men trevligt värre var det i alla fall.

Lördag enligt Henne

Som vanligt är informationen om Hennes liv och leverne inte heltäckande, men jag gör mig mödan att bara rapportera det vi är så gott som helt förvissade om. Exakt hur och varför vi blir förvissade lämnar jag därhän eftersom det blir repressalier utifall att Hon, en tämligen nischad internetanvändare, ändå skulle få korn på Hennes Nya Liv. Nåväl:

Restaurangmiddag
I går lördag firades en födelsedag på en krog i stan. Det var en av Hennes bekanta och affärskompanjoner som jubilerade. De började relativt tidigt på eftermiddagen, så Hon tog med barnen. Tre av fyra. Det fjärde var på kalas hos en kompis.

Vid pass femtiden skickade Hon helt sonika hem barnen från krogen. Nu var hon solo med de övriga festarna. Då kan iallafall jag tänka mig hur kvällen fortsatte.

De tre hemskickade fick klara sig själva (Det äldsta är inte ens tonåring) Titta på TV, spela och leka tills de blev trötta. Mamman och det av barnen som hade varit på kalas hade ännu inte kommit hem vid tiotiden, när de lade sig att sova.

Någon gång mellan kanske klockan tio i går kväll och nu på morgonen kom Hon hem. Liksom det av barnen som hade varit på kalas. Barnet var hemma hos Henne nu på morgonen, så h*n hade inte övernattat.

Kalasmysteriet
Barnet i fråga bara måste ha fått stanna kvar hos familjen det var kalas hos. Jag får inte ihop det annars. I så fall så hämtade mamman barnet på vägen hem från födelsedagsfesten vid en för oss okänd tidpunkt.

I det skick hon nu kan ha varit i.

Tursamt nog
Pappan jobbar den här helgen, men han hade tid mellan två skift att ta sig an barnen några timmar tidigt i går kväll. Men han visste förstås då inget om mammans sena hemkomst, eller var barnet som försvann till sitt kalas fanns.

Annars vete f*n om det inte hade blivit Socialjouren.

Tandläkaren

Vi har noterat en skrämmande dålig munhygien hos barnen. När de är hos pappan, så är det alltid en kamp för honom när de ska borsta tänderna. Mycket riktigt:

Utdragning
Det yngsta barnet fick i veckan tandvärk och det blev ett akut tandläkarbesök som resulterade i en tandutdragning. Då det var mamman och en av hemmhosarna som var med, är detta ungefär allt vi vet. Men mamman skrev ett SMS om barnets 'tandoperation'. Utdrag:

ett hemskt trauma, dessutom felbehandlat.
[H-hosaren] var med, h*n kommer att
anmäla övertandläkaren.[Barnet] skrek hela tiden.
Nu är h*n trygg här.

En övertandläkare är en specialisttandläkare inom någon gren av tandvården, så vi vet inte i detalj vad det kan ha varit frågan om. Det här med anmälan bottnar nog i Hennes egen tandläkarskräck, för det har hon.

Trygg, var det
Barnet var alltså i trygghet när Hon SMS-ade barnens pappa. Så detta:

När barnet i fråga senare i veckan var med pappan, fick han veta att barnet hade fått mammas sko i huvudet. Oklart om det var som tillhygge eller en spark barnet fick.

Så mycket för frid, ro och trygghet hemma hos Henne.

Hovrätten II

Pappans misshandelsdom överklagades av bägge parter, och en första förhandling i Hovrätten gick överstyr. Hennes ombud var sjuk och Hon kom faktiskt undan med en ren vägran att inställa sig. En Politiskt Korrekt domare lutade sig baklänges, som det heter, för Hennes skull. En nytt datum sattes, och förhandlingarna har nu ägt rum.

Bakgrund
Pappan dömdes för struptag respektive en knuff som åsamkade en bula på de två äldsta barnen. För allmänna hot och ett helt odokumenterat struptag på mamman (med märken som fanns kvar i över en månad, enligt Henne!). Läs del I här, om del II här och om domen här. Har ni tid kvar efter all denna läsning, så kommenterar jag rättegång och dom här.

Vidare hävdar hennes suparkompis och älskare Hamstermannen att det var pappan som bettedde sig hotfullt utanför hans lägenhet en sen decemberkväll 2005.

Och Den Lille Bodyguarden fick pappan dömd för misshandel i vintras. Detta efter en upplevelse på bussen.

Dessa tre mål slogs ihop till en förhandling. En åklagare, Henne och tre olika ombud vs barnens pappa och hans ombud under en rätt som inledde på ett ganska trevligt sätt i mina ögon:

Fina Advokatbyråns chef hade nämligen aviserat sin egen höga närvaro men skickat fram en ersättare (händelsevis samma ombud som var med i tingsrätten) och rättens ordförande kommenterade saken med att 'Återigen har [Fina A-byråns chef] lämnat substitut' Till ombudet: 'Kan du ta med dig en hälsning tillbaka till kontoret att det vore trevligt om h*n någon gång kunde infinna sig personligen'

Sen började det. Jag ska försöka hålla mig kort, men det blir långt och jag refererar ur minnet. Jag var där, men förde inga anteckningar. Kanske borde jag ha gjort det, men så var det.

Del ett, åtalet om våld mot Henne
Åklagaren var i det närmaste fryntlig och jovialisk i sin framtoning. Han släppte fram Hennes skildring av händelserna i November-December 2005 och tillät sig till och med några milt kritiska frågor av typen 'är du verkligen säker på detta?'. Det var hon.

I tingsrätten ljög Hon vitt och brett, och talade med låg och nästan bruten röst, som ett våldsoffer förmodas göra. Den här gången verkade hon tro att hon stod på en scen inför en entusiastisk publik. Med stark och inlevelsefull stämma ljög hon lika vitt och brett och beskrev hur dåvarande makens superi och städtyranni utlöste våldet den första kvällen. Hon lade till och med på en lite udda misshandel: Maken skulle ha slagit till Henne på armbågen på den arm hon stötte hakan i så att det medförde smärta och svårigheter med tandbettet.

Men Hon drog ner på det är med makens fylleri. Förra gången var han full jämt. Nu 'drack han ofta'. Hur ofta, gick inte att utröna. Pappan bemötte detta när han hördes med att eftersom det var han som skötte hemmet; hämtning och lämning av barnen, tvätt och städning med mera, så vore det omöjligt att klara detta om han nu drack så mycket och ofta som Hon påstod. Detta fick hon tyvärr inte möjlighet att kommentera.

En närmast sensationell ny sak som Hon kom med, var att hon hade visat märkena från struptaget för ett par personer på Soc, som bara hade avfärdat det med att 'måste ni bråka så'. Skulle utbildade socionomer på 2000-talet göra en sådan sak? Enligt Henne går det alltså till till så på Soc i vår stad...

Att vara kränkt är i skrivande tid ett modeord, så givetvis var allt 'kränkande' och så förstås hennes favorituttryck 'hotfullt'. Hon ljög rakt ut om mycket och sade även emot sig själv på flera punker. Om någon håller upp protokollet från Tingsrätten mot hennes utsagor denna gång, så torde resultatet vara förödande.

Pappans ombud gjorde sitt för att sänka Hennes trovärdighet, bland annat genom att visa på att Hon hade hela dygn på sig att skaffa läkarintyg på ett påstått struptag med åtfäljande märken utan att hon gjorde något åt saken. Märken satt för övrigt kvar nästan en månad och påstådda andningssvårigheter försvann inte förrän Hon fick någon slags New Age-massage åtta veckor efter händelsen.

Vidare påvisade ombudet att Hon hade arbetat under sin sjukskrivning, vilket Hon lyckades snacka bort med att hon minsann hade avsagt sig fler uppdrag än hon genomförde under det första halvåret 2006. (Jag tyckte att ombudets exempel kunde vara bättre valda, men så blev det tyvärr)

Vidare påpekade ombudet att en dom som den i tingsrätten, helt utan stödbevisning från oberoende vittnen, inte kan gillas. De vittnen som åberopades hade alla blivit uppringda av Henne och sedan lämnat exakt samma historia. Lite väl exakt i mina ögon.

Hennes ombud från Fina Advokatbyrån hade en vana som jag personligen har mycket svårt för: Hon log hela tiden, vad frågan än handlade om. Ni som har stört er på Tony Blairs och Mona Sahlins beteende i rutan vet vad jag menar. Nåväl:

Den pläderingen gjordes av en yngre människa med ett åtskilligt sämre ordförråd och slutledningskonst än vare sig åklagaren eller pappans ombud. En massiv flod av ord, dominerad av ordet 'kränkning'. Politiskt Korrekt värre. Ombudet krävde förstås ett ännu högre skadestånd och även straffskärpning. (Det senare var ombudets idé, sade mamman efteråt. Så skyll inte på mig om det blir så. Så mycket kan Hon, som faktiskt i egenskap av kärande har en hel del att säga till om i sådana saker)

Del två, barnen
Nu såg jag de videoförhör som gjordes dygnet efter pappans påstådda våld mot dem, de två äldsta. Den polisman som i lokalpressen kallats 'erfaren och rutinerad förhörsledare' när det det gäller våld i familjer gjorde ett så dåligt jobb att till och med barnens ombud utan omsvep höll med pappans ombud om att förhöret lämnade en hel del övrigt att önska.

Ledande frågor, uteblivna följdfrågor och en allmän tafflighet som faktiskt fick mig att tänka på intervjuövningar som jag själv genomförde som ung student för trettio år sen. Mina taffligheter kunde i alla fall inte kosta någon resten av hans liv, tänker jag. Liksom att polismannen faktiskt verkade bakfull. Det hade förklarat en del. Förhören gjordes för övrigt nämligen en lördagsmorgon en Allhelgonahelg.

Att mamman var bakis i rätten denna dag var helt klart. Ändå var hennes nykterhet inte på tapeten mer än att Hamstermannen medgav att 'alkohol förkom'.

Det skar i mig när förhörsledaren frågade barnen vad de tyckte om att göra, simning och bollspel. Aktiviteter som inte längre finns i deras liv. Barnen har inte längre några som helst kända fritidsaktviteter utom den träning som pappan tar ett av dem på varje vecka.

Barn ett, struptaget. Jodå. Barnet vidhöll att pappan hade tagit ett struptag på 'närmare två sekunder än fem' i ett tillstånd av upprördhet. Barn två fick frågan om h*n hade sett detta. Nä. Jo förresten ett nackgrepp, sade barnet. Pappans maximala hårdhet mot sina barn. Detta hade alla missat och jag, en simpel åskådare, fick nästan bita mig i tungan för att inte ropa rätt ut när jag hörde det.

Pappan berättade att han bara hade två händer då med. Den ena i telefon med Barnens Farmor och den andra om barnets nacke. Hur kan man då ta ett struptag med två händer framifrån?

Barn två, en bula. Här blev förhörsledaren direkt pinsam. Han kände på barnets huvud och konstaterade att oj, du har ju en bula. Den skulle ha uppstått när pappan kastade barnet i väggen. Bulan syntes förstås inte på videon, och inte heller med denna gång hade någon tänkt på läkarintyg. Polismannen, typ.

Kastade och kastade, genmälde pappan. Vi brottades ofta på lek och då kan olyckor inträffa. Det var vare sig avsiktligt eller som bestraffning.

Min tolkning. Barnen verkade coachade! Återigen stämde berättelser exakt överens med vad mammans vittnen hade att förtälja om vad Hon hade berättat (ett av dem var suparkamraten och älskaren Hamstermannen) Hur många barn under elva kan till exempel uttrycket 'panikångest'? Överlag var barnens ordval och formuleringar långt mer vuxna än man kan förvänta sig av så unga människor. Dessutom var vuxenspråket mest förekommande i partierna som handlade om vad pappan hade gjort för illa. När de berättade om sin vardag, så var språk och ordval normala.

• Alla som har hållit på med sådant vet att det knappast finns någon händelse som beskrivs likadant av alla som var där. Folk är folk och man ser samma sak olika. Elementärt i vittnespsykologin. Dock icke i denna Hovrätt.

Pappans ombud gjorde ett försök att slå ner på det här med barnens språk, men Hennes leende ombud förklarade som till ett litet barn att språkbruket i olika familjer kan ju variera.

Del två. Hamstermannen
Inga nyheter. Någon som utpekades som barnens pappa hade stått och ryckt i dörren en sen kväll och det gick att se genom brevinkastet att det var barnens pappa, som även hade försökt komma åt låsvredet på insidan. Hamstermannen kände sig hotad och ringde av någon anledning Henne som manade honom att ringa polisen.

Tyvärr var barnens pappa på krogrunda den kvällen, så det var lätt att sätta åt honom när han kom 'hem' till den lokal han då nattade i.

Det visade sig att brevinkastet hos Hamstermannen satt så högt och var så stort att det gjorde att det utan tvivel var barnens pappa som Hamstermannen såg. Karln måttade faktiskt för säkerhets skull upp ett mer än decimetern i höjdled öppet inkast, beläget mer än 170 centimeter över golvet. Strax kom han på sig och berättade att dörren nu var bytt till en med modern standard.

I rest my case, som Perry Mason sade.

Del tre. Den Lille Bodyguarden
Jag hade inte sett karln förrän nu. Lång var han inte, och mycket äldre än jag hade föreställt mig. Det har bärighet på historien, så jag berättar att han är invandrare och han har vissa språksvårigheter av detta skäl. En livlig och inlevelsefull typ, skulle jag kalla honom, baserat på hans framträdande i rätten. Alls inte otrevlig och mycket övertygande i sitt yviga historieberättande.

Han berättade det vi kan läsa här. Pappan svarade bara att det har inte hänt. Han var inte där.

Det som fascinerar mig är det här med 'pistolgesten' som DLB hävdar att pappan använt mot honom på stan. (Peka aldrig på folk med dubbla fingrar och tummen upp. Inte ens i Sverige numera) Den gesten är rena mordhotet i många kulturer, så DLB spädde väl på med den saken för säkerhets skull. Liksom att han hade sett pappan 'full på stan' några gånger.

Att det blev fel på både händelse och namn i den första polisrapporten gick alltså geschwint att förklara med språksvårigheterna. Och att han inte bad om vittnesuppgifter förklarade han med att han var 'chockad'. Inte kränkt. Det senare får vi väl också skylla på språksvårigheterna ;-)

Efterord
Jag fick intryck av att ordföranden var seriös och vettig och att Rådman Ett satt och löste soduko, Rådman Två funderade på vilket gift som skulle ta bäst och mest plågsamt på pappan medan Rådman Tre faktiskt hade svårt att hålla sig vaken. Akut. Det blev pinsamt till slut.

Sen blev det pappans tur att prata. Fyra tända ljus på domarbänken. Efteråt lade ettan av sitt soduko, tvåan såg fundersam ut och nu var det trean som verkade giftmordsplanera.

Annars
Fram till ögonblicken innan Hovrättens dom kungörs, har pappan möjlighet att så att säga backa och acceptera tingsrättens dom utifall att han tror på en straffskärpning. Jag vet vad ombudet anser, men utelämnar det här.

En förödande replik från åklagaren. À propos den personutredning som gjordes i samband med rättegången i tingsrätten, sade han att den utredningen 'inte förordade fängelsestraff eftersom risken för återfall i brottslighet var liten. Men övergreppet(!) på DLB var ett återfall i brottslighet, vilket Hovrätten borde beakta'

Han sade det inte rakt ut, men han krävde alltså fängelse för pappan.

Cheers, DLB
Du verkar få din hämd och fullföljer ditt uppdrag från Soc som du har förstått det: Sätt åt pappan, bara.

Må vi åka buss tillsammans

Ett möte på Soc

För en tid sedan bad ju två personer på Soc att få träffa pappan. Mamman hade 'begärt hjälp' med något av dem som de ville höra pappans tankar om. Vi gissade att det var med anledning av att mamman har begärt kontakt-(stöd?)familj. Sommarmånaderna med skollov och stängda dagis medför ju att Hon får ta hand om sina barn på heltid.

Mötet har nu ägt rum. Det handlade mycket riktigt om att Hon hade begärt en stödfamilj för barnen, oklart i vilken omfattning. Pappan hade med sig anteckningar om hur ofta han hade barnen, och hur sommarplaneringen såg ut.

Han berättade också för dem att ett av barnen hade fallit i gråt bara h*n bara hörde ordet. (Barnen fick en k-familj förra året, men det blev bara en helg. Sen avsade sig familjen dem).

Pappan är trött, mycket trött, och luttrad. Han tyckte inte att mötet gav något och han hade tyvärr ingen egentlig lust att prata med en instans som i praktiken har ätit ur handen på Henne i mer än två års tid.

Men Soc vet ialla fall nu hur mycket han har barnen, nästan hela sin arbetsfria tid kan man säga.

Något säger mig att de inte visste detta innan de talade med pappan.

Barnen spritsade tårtan, en kladdkaka, till pappan

Pappan hade barnen på sin födelsedag nu i helgen. De började med att ge honom frukost på sängen. Men presenterna fick vänta tills Barnens Farmor och jag var på plats senare på dagen.


Från barnen fick pappan små och stora egengjorda saker, samt (Farmors idol!) Bruce Springsteens senaste och vi gav pappan en dammsugare, och även en eltandborste. Saft, bakelser och kladdkaka inmundigades. Alla var noga med att pappans namn (bortmaskat på bilden överst) skulle vara kvar så länge som möjligt.

Det kan vara livligt med alla fyra hos pappan, men den här gången var det bara harmoni.

Sånt värmer

Hyvens, Studierektor

Hyvens?
Jag har hackat en hel del på en Studierektor den senaste tiden. Vederbörandes handläggning av ett av barnens uppträdande och problem har, minst sagt, lämnat en del övrigt att önska. Vi har till och med anmält skolan i fråga till en högre instans.

Pappan, som har rätt att bli informerad om barnen och skolan, har skrivit ett (pappers-)brev till S-rektorn med bilaga tingsrättens förlikningsdom till studierektorn. Det gav resultat:

The Studierektor Response
H*n tackade barnens pappa för ett 'tydligt brev' (det var ingen spydighet, brevet var verserat värre) och redogjorde för ett par incidenter som pappan aldrig hade kunnat fått höra talas om annars.

Åtgärdsprogram!?
Vad gäller det oroliga barnet, så har man lagt fram ett 'åtgärdsprogram'. Detta åväntar Hennes godkännande och underskrift. Eftersom hon är ensam vårdnadshavare, så måste pappan vänta på underskriften innan han får reda på vad det handlar om.

So far, so good
Skolans policy, eller rent av lagstiftningen, är vad den är. Det viktiga är att pappan nu får information om barnens med- och motgångar i skolan. Det känns skönt att studierektorn i fråga helt enkelt gjorde sitt jobb.

Sånt är vi inte vana vid.

DLB

Kommer ni ihåg Den Lille Bodyguarden? Det är den specialpedagog som våren 2006 hade hand om de två äldsta barnen i skolan och även följde dem till och från. En av hans insatser berättar jag om här. Han arbetade i den felaktiga förvissningen att pappan då inte fick träffa barnen på stan och gick nitiskt tillväga när de stötte på pappan.

I oktober förra året klev DLB på en buss. Han såg där enligt egen utsago barnens pappa, som då pekade på honom med två fingrar och tummen upp i den klassiska mordiska pistolgesten. När barnens pappa senare klev av, fick DLB enligt egen utsago 'en hård stöt av armbågen' av honom. Stöten tog på näsroten och blodvite uppstod inte. Det finns inga vittnen till händelsen.

Problemen är dels att pappan inte var på bussen i fråga och dels att han aldrig har använt gesten i fråga mot vare sig DLB eller någon annan.

Pappan dömdes för detta i vintras till en månads fängelse, en dom som givetvis överklagades.

Härnäst: Hovrätten.

Skolan talade och sade

Vi anmälde ju en skola, dess ledning och lärare i mitten av april. Det handlar om hur de behandlade ett av barnen, en förstaklassare. Luttrade som vi är, väntade vi oss inte så mycket av det och luttrade som vi är så blev det så. Förstås. Säg den överhet som vidgår ett fel.

Anmälan gick helt enligt den på nätet speglade regelboken till en instans ett snäpp över den skola det gäller.

Svaret
Den som svarade angav förstås sitt namn, men märkligt nog vare sig titel eller ansvarsområde. Bara den organisatoriska hemhörigeten. Och h*n inledde med att förklara att det enbart är 'vårdnadshavare' det gäller när det kallas till möten om något barn. Rätt till information, som barnens pappa har, är inte det samma som att delta i möten som skolan kallar till.

Det är en policy de har, och vi hänvisas till Grundskoleförordningen 7 kap. 2§. Jag ifrågasätter inte detta.

Rektorn
'Händelser vid en skola ska utredas på skolan' fick vi också veta. Liksom att

Det är på skolan man sedan kan besvara era frågor eller vidta de åtgärder som är relevanta i sammanhanget

Således gick vår skrivelse till den skolas rektor det gäller. Rektorn svar bilades helt utan kommentarer från den som svarade på vår skrivelse, varför jag drar slutsatsen att vår anmälan inte ledde till något annat än att vi möjligen förbrukade lite tid för dessa potentater med vår petitess om ett barn i första klass som knappt vågar gå till skolan för lärarens skull.

10 dagar
Enligt stämplarna tog rektor tio dar på sig att svara. H*n omvandlade de sex styckena i vår skrivelse till numrerade stolpar och bemötte dem alla. Det blir för mycket att återge här, men skrivelserna kommer förr eller senare att komma till barnen som en bit av dokumentationen av åren med Henne.

Nypa sig själv
Det som jag anser är barnmisshandel och inget annat beskrivs så här:

[...] barnet vid ett tillfälle haft ett mycket stort utbrott och vält stolar och bord i ett klassrum och därefter slgit och nupit sin lärare. Läraren uppmanade [barnet] att sluta slåss. När [barnet] inte gjorde det yttrade läraren igen att h*n inte fick slå och nypa [läraren] för det gjorde ont och att "slå på dig själv så får du känna hur det känns"

Det är allt. Nästa mening i svaret handlar om något annat. Rektor lämnar en skildring som kan vara faktisk, men gör inga som helst värderingar av det inträffade.

Blåmärket
Studierektor har talat med [barnens pappa] om saken. Studierektor har då sagt att vi i skolan aldrig tvingar något barn att skada sig självt. Så arbetar vi inte på [...]skolan! Däremot är det normalt att vi reder ut konflikter.

Snömos. Ska jag skratta eller gråta? En gång är en gång för mycket, kära [...]skolan. Fatta!

Uteblivna mellanmål
Vi får veta att

det ibland är 'så rörigt' kring [barnet] att h*n inte kan gå med klassen till matsalen. H*n äter då mellanmål på fritids tillsammans med någon vuxen. [barnet] bestraffas aldrig med uteblivet mellanmål

Det där tror jag så mycket jag vill på, om ni ursäktar. Barnet har berättat att det inte har fått något mellanmål. Punkt.

Vår slutkläm

Frågan är till och med om inte det här med blåmärket är en misshandelssituation som borde leda till disciplinära åtgärder,

lämnades utan kommentar av rektor på barnets skola. Liksom av den person som besvarade vår skrivelse.

Rektors slutkläm
"Min uppfattning är att personalen i arbetslaget [skolledning, -sköterska, kurator och specialpedagog] uppträder professionellt i sina relationer både till [barnet], vårdandshavare och fadern och att inga överträdelser har skett"

Eftersnack
Den mänska vår skrivelse hamnade hos kommenterade över huvud taget inte rektors svar. Bara slussade det vidare till oss. Rent allmänt var materialet vi fick nästan kemiskt rent från värderingar. Bara utsagorna om barnet anades en åsikt: H*n mår inte bra, men vi jobbar med saken.

Rektors slutkläm lämnar jag utan kommentarer.

...fast det vore trevligt om nån kliade barnets rygg, inte bara kollegornas.

Är Helga randig?

Telefonen ringde när vi var på väg till stormarknaden. Jag fick en barsk röst i örat:
-Är Helga randig?
-Ja, lite kanske. Fast inte så tydligt, svarade jag.
Klick. Samtalet avslutades.

Det var ett av barnen som satt och snickrade på en teckning med anledning av min nyligen timade födelsedag. Så här blev det:

Klösbrädan, korgen och Katten (Klicka för full storlek)

Påsen fick jag att 'ha saker i'. Den kommer jag att sätta ner en blomkruka i.

Sura Gamla Kattens tigrering (hon är vad som kallas 'huskatt' hos veterinären) lämnar en del att önska. Men hon har ialla fall en fin bläs och är rätt söt, tycker många.

Det kan man hålla med om

Det vi skildrar i den här bloggen är en utmärkt illustration till vad Mikael ”Prinsen” Trolin, landstingspolitiker (fp) från Dalarö, skriver i Aftonbladet idag om den lagändring som gjordes 2006 och vad den innebär för pappan i en vårdnadstvist.

Han sopas undan, kan man sammanfatta saken.

Före 2006 dömde domstolarna till gemensam vårdnad baserat på resonemanget att tillgång till bägge föräldrarna var 'till barnets bästa'. I den lag som kom då, vägde 'tvisten i sig' tyngre och ansågs som en risk för barnen. HD slog fast att samarbetssvårigheter mellan föräldrarna uteslöt gemensam vårdnad.

Med tanke på att vårdnaden i nio fall av tio går till mamman, hade man skapat ett förödande prejudikat och en obalans i rättssystemet som slår mot alla fäder, hur väl lämpade dom än är.

Det är väl därför som Hon glider på en räkmacka genom rättssystemet. Hon kom till och med undan en vägran att inställa sig till förhandling i Hovrätten genom att en Politiskt Korrekt domare tolkade om situationen till ett laga förfall.

Hon fick väl då vårdnaden trots att vårdnadsutredningen beskrev fylleri och misär just på grund av sin ovilja att samarbeta med pappan.

Hon har två 'familjerterapeuter', hemmahosare, sedan mer än ett år. Deras uppgift är att hjälpa henne att bringa ordning i kaoset och få henne att klara sig själv. Deras medverkan verkar ha permanentats.

Under hela den här resan, sen december 2005, har vi inte sett annat än att rättsinstanser och myndigheter ställt upp helhjärtat för Henne, blundat (till och med för faktum att Hon slår barnen!) när det behövs och i övrigt struntat fullständigt i pappan.

Då behövs det inte bara en ändring av lagarna. Det behövs ett ordentligt omtänk i hela myndighetsmaskineriet.

Lära dom att vara opartiska, typ.

Matpengar

Det har av och till nämnts att Hon borde skicka med matpengar när pappan nu har barnen så ofta. Alla fyra varannan helg, och två av dem minst en gång i veckan utanpå detta. I höstas erbjöd Hon 38 kronor per barn och dag, men drog sedan tillbaka erbjudandet med sin vanliga motivering att hon har det knapert.

Har man barnen så ofta så märks det i budgeten. Pappan jobbar dessutom deltid just för att kunna träffa sin barn mer...

Ett nytt försök
Pappan påminde Henne om matpengarna i ett SMS här förleden och fick omedelbart ett långt svar med innebörden 'ska vi ses och jämföra våra ekonomier och se vem som får ut minst?'. Hon angav en summa som stämmer rätt bra med vad vi har gissat oss till utifrån vad vi vet om hennes ekonomi (Sjukskriven 75%, återbetalning av felaktig sjukpenning med mera), och den var inte märkvärdig. Emellertid:

Hon utelämnade helt de belopp som hon får in i form av barnbidrag, hyresbidrag, underhållsbidrag och -stöd (har jag glömt något?) som faktiskt är framräknade för att hon har barnen kontinuerligt.

Pappan svarade Henne med en påminnelse om detta och på den vägen är det, om man säger. Hon svarade inte.

FK och Soc?
Nu har pappan dragit igång procedurerna för att få bidrag för barn vid umgängesrätt. Han är helt klart berättigad, men det finns en hake:

Hon måste skriva under på att han har barnen så mycket som han har. Här finns det anledning att vara orolig. Det ingår nämligen i Hennes skyltning genetmot omvärlden att pappan är bra nära ute ur bilden.

Då kan hon ju inte dokumentera osanningen i detta helt utan vidare?