31 augusti 2008

Veckopengsdilemmat

Det blev en utflykt i helgen, till ett ställe med djur i ena hörnet och ett nöjesfält i det andra. Barnen var som vanligt svårflirtade när det gällde att komma iväg och som vanligt var det stenkul att komma fram.

När är vi framme?
Den vanligaste frågan med barn i bilen. Med GPS är den lätt besvarad: Varje gång någon frågade, fick h*n en minutangivelse, till skillnad från förr. Det slutade med att ett av barnen satt och räknade ner bilens klocka gentemot GPS-ens skattning. Och det stämde!

Katastrof
Ett av barnen var inte tillräckligt långt för att få åka berg- och dalbanan.

Triumf

"Tvåtusen gram!"

I ställen vann h*n två kilo choklad i ett stånd, och den dystra dagen förbyttes till en i triumf.

Gosedjur och ekonomi
Utflykter och evenemang tenderar att generera gosedjur. Så även denna gång. Två av barnen vann, köpte och fick ett antal. De hade dels lite egna pengar, dels veckopengen från Barnens Farmor och även en spets på denna från oss, dagen till ära.

Ett av barnen ville titta på hajar inför besöket, men eftersom det inte fanns några hajar att beskåda dit vi var, så köpte jag en haj i gosedjursform i stället. Detta resulterade i en lång kedja av rättvisekrav, kompletteringar och byteshandel, så att ett gosedjur plötsligt blev tre. Sedan var det 'vinst varje gång' i ett stånd, och 'lyckopåsar' i ett annat. Två av ungarna gick därifrån med säkert fem gosingar var. Och en av dem alltså med två kilo choklad.

Veckopengar, var det
Allt detta trots att ett av barnen hade intecknat inte mindre än tre av sin farmors veckopengar (=sex veckor!) i en skuld. En omgång till ett syskon och två till mamman. Bakgrunden är att barnet i fråga drabbades av ett begär till något nytt i en leksaksserie, som h*n bara måste ha. Kosta vad det kosta ville!

Ett syskon lånade ut ett belopp motsvarande en av Farmoderns veckopengar och mamman ett dubbelt så stort belopp mot återbetalning via Farmoderns veckopeng. (Mamman ger inte barnen veckopengar) Syskonet fick sin skuld åter i helgen och jag, hård som jag är, sponsrade den uteblivna veckopengen på villkor att barnet lovade att inte ta hem den till mamman. Lätt gjort. Beloppet gick nämligen åt på tjugo minuter. Två veckopengar kvar.

Dilemmat
Problemet kvarstår. Ger vi barnet pengar som h*n tar hem till mamman, så går de alltså rakt ner i Hennes ficka. Hon ger alltså inte veckopeng till barnen. De pengar som barnen har, har de fått av släkt eller genom pyssel och försäljningar av olika slag.

Mammans regim är kontantlös, kan man säga. Och så går hon och intecknar två omgångar veckpengar från oss. Snacka om att vara cynisk. Vi vet inte riktigt hur vi ska hantera det här. Vi har inte en tanke på att ge Henne pengar via barnet, samtidigt som barnet har skuldsatt sig gentemot mamman på egen begäran.

I lördags, när det här med den första återbetalningen blev akut, sjönk vidden av det hela in hos barnet. H*n blev förstås ledsen, mycket ledsen. Syskonet fick i alla fall sitt, och nu är det bara två gånger till hos pappa innan h*n har egna pengar igen. Tror mamman.

Barnens Farmor och jag är nämligen helt på det klara med en sak: Inte ett rött öre går från oss till Hennes ficka. Men barnet har ju med öppna ögon skuldsatt sig till mamman. Vad göra?

Inte nog med det,
höll jag på att skriva. Alla gosedjur som barnen fick i helgen följde trist nog med hem till Henne, även de som vi hade köpt. Det var inte riktigt vad vi hade tänkt oss.

När kommer vi att få se dem på Tradera.com i barnens och Hennes ständiga jakt efter kontanter?

27 augusti 2008

Läget just nu

Det har inte blivit många inlägg här den senaste tiden. Förklaringen är högst odramatisk; det har nämligen inte hänt så mycket den senaste tiden. Pappan jobbar ju varannan helg och har barnen varannan.

Jo, en sak
Före sommaren var Hon mycket påstridig på att pappan skulle ha barnen så mycket det gick för hans schema. Nu, efter sommar och skolstart, har han inte haft något av dem en endaste gång utanför tingsrättens umgängesschema. Det barn som han följde till träning varje måndag (när han kunde –annars fick barnet gå själv) har nu valt en annan idrott, och inte kommit igång med det ännu.

Om det är någon avsiktlig taktik från mammans sida, vet vi förstås inte. Men pappan har inte så tät kontakt med barnen längre, och det är ju inte så kul.

Ekonomi
Pappan betalade in skadeståndet för flera veckor sedan, men Hon har tydligen inte fått det ännu. Hon ringer upp pappan med jämna mellanrum och lägger ut texten om hur ont om pengar hon har och hur jobbigt det är med allting. Han, som hellre kommunicerar via SMS med henne, säger inte mycket till svar.

Min reflektion: Tänk om det är så att hela eller stora delar av skadeståndet gick till indrivning. Det skulle kunna förklara att hon 'inte har fått det'. Men då skulle i alla fall barnens pengar komma. Eller? Slutreflekterat.
<Update>Så här ligger det till:

Kronofogden har ingen möjlighet att lägga beslag på skadeståndspengarna innan de betalas ut. Det är inte tillåtet enligt utsökningsbalken. Dessutom är pengarna, enligt samma lag, fredade för utmätning till nästa dag. Den skuldsatte har alltså ett dygn på sig att flytta pengarna, sätta sprätt på dem eller placera dem på ett konto där de inte går att driva in
Ur en artikel i Metro som behandlar faktum att brottslingar med stora skulder ändå får skadestånd av JK. Min reflektion verkar osannolik och långsökt.</Update>

Helgen
Nu i helgen är det umgängeshelg. Pappan hade tänkt sig att resa bort med ungarna, till en släkting. Men han känner just nu att han helt enkelt inte orkar <Förtydligande> genomföra en så stor sak som en halvlång resa med barnen</Förtydligande>. Hela situationen tär på honom, ska ni veta. Det är jobbigt värre att inte få träffa barnen så mycket som tidigare.

Barnens Farmor har föreslagit ett alternativ, en biltur med ett mycket uppskattat mål.

Vi får se vad det blir.

20 augusti 2008

Tradera, var det

Den som följt den här bloggen en tid delar nog vår uppfattning att Hon inte tillhör de vassaste knivarna i lådan, som det heter. Ännu ett exempel:

"Beställt på Tradera"
Formuleringen är ett av barnens och det handlar om en rygga till skolstarten. Tradera.com, auktionssajten där man köper och säljer allt möjligt, är ett ställe som Hon ofta köper saker ifrån, har vi förstått av barnen. Då kanske hon säljer också? Vi vet ju att hon i ett tidigt skede försökt sälja barnens leksaker i en begagnat-bod.

En sökning på Tradera på något som jag kunde relatera till Henne, gav omsider resultat: Mängder av pågående och avslutade auktioner på stort och smått.

Hur jag visste att det var Hon? Auktionerna var från ett alias som det äldsta barnet har i sin mailadress och de spelforum h*n är aktiv på. Och på objekt som kan relateras till Henne och mycket få andra. De som känner Henne och/eller det äldsta barnet ser alltså direkt vem aliaset på Tradera är om de springer på auktioner från Henne.

Barnets alias är faktiskt helt unikt. Varenda träff i en Google-sökning på det namnet leder till det äldsta barnet och ingen annan. Förutom de från Tradera, då. Där mamman säljer det som hon anser inte behövs.

Diskussionen avslutad
Ett vanligt tvisteämne i vårdandssituationer som denna är om barnen ska få ta med sig saker och kläder de har fått, i det här fallet pappans hem till mammans. Vi har varit ganska restriktiva på den punkten, och fått kritik för detta. Men något har det alltid varit som kommit med hem till Henne. Så såg vi både kläder och leksaker som vi hade givit barnen till salu på Tradera, några till och med i oöppnad orginalförpackning.

Då blev det tvärstopp.

17 augusti 2008

Helgen vecka 33 2008

Det blev en bra och ganska harmonisk sådan. Det trilskande barnets vägran att bo hos pappan var förstås inte så kul, men vi räknar med att det hela blir övergående. Mamman, till exempel, får ju inte varannan helg för sig själv om det fortsätter så här.

Moll
Det trilskande barnet, förstås. Och en historia där det yngsta prompt ville tala med mamman i fredags. Under samtalet hörde Hon hur ett annat barn i bakgrunden för pappan berättade att de inte får några veckopengar hemma hos Henne. Det tog eld, lågor och svavel i luren. (Det var inget nytt för oss. Det har vi vetat länge) Han fick veta att hon minsann hade så stora utgifter för barnen att pengarna inte räckte till veckopeng.

Till saken hör kanske att Barnens Farmor ger barnen veckopeng. De av dem som är hos pappan. De helger de är det. Det trilskande barnet blev alltså utan den här helgen.

Sedam blommade en involverad historia om en rygga till ett av barnen ut. Så här inför skolstarten hade de bägge föräldrarna kommit överens om att köpa var sin rygga till var sitt barn. Gissa vilket barn som ännu inte har fått sin rygga? (Rätt) Den är 'beställd på Tradera', har vi fått veta, och har inte kommit ännu.

I väntan på den leveransen har mamman omdisponerat ryggan som pappan köpte till ett annat barn. Jag och Barnens Farmor ruttnade när vi fick höra detta. Vi fyndade en rygga och lämnade över idag, tillsammans med lite pennor och annat som är bra att ha i skolan.

Dur
Utflykten igår, lördag, var en brottarhit. Vi har varit där förut, och vi åker dit igen. Djur att klappa, bad att plaska i. Och minigolf. Mina insatser talar jag tyst om, men ett av barnen var bara tre bollar efter pappan på en 18-hålsbana. Det ni.

På kvällarna kollade pappan diverse filmer med barnen, och på morgnarna sov alla. Länge och störningsftritt, som det numera görs när barnen är hos pappan.

15 augusti 2008

Helg vecka 33 år 2008

Umgängeshelg
Fredag kväll. Pappan har hämtat barnen. Alla utom ett, som valde att stanna hos Henne.

Det är förstås det trilskande barnet det handlar om. H*n vill, kräver, en ursäkt för och medgivande av den 'barnmisshandel' som bestod i att pappan vred en fjärrkontoll ur barnets grepp. Mamman har förstås tagit ut full effekt av detta, men ännu till ingen synbar nytta eftersom barnens pappa ännu är på fri fot.

Han har inte hört av någon som helst myndighet eller instans i saken. Jag betraktar iaf det hela som ur världen rent juridiskt, och anser att barnet har målat in sig ett hörn, coachad av Henne. Pappan känner igen ett envist barn medan Barnens Farmor tycker att barnet ...

11 augusti 2008

Vilka kommer hit?

Många bloggare lägger då och då ut vilka sökord på Google som har lett folk till just deras blogg. Det vanligaste verktyget är Statcounter, som Blogger självt rekommenderar. För det mesta skriver bloggarna om mer eller mindre lustiga snedträffar som har visat vägen till just deras blogg.

Jag tittar då och då på min Statcounter och hoppas då förstås att få se lustigheter i träffbilderna. Icke. För stunden ser det ut så här. En ganska typisk förteckning:


...den första träffen var den som fick mig att skriva detta. Vi är inte ensamna.

Det enda 'lustiga' är väl annars att någon har stavat fel på ordet 'vårdnadsutredning' och kommit hit. Tittar jag på vilken sida i bloggen det handlar om, så spårar Google ur. Men någonstans har jag alltså stavat fel på ordet.

Andra sökningar har handlat om min åldrande katt (syns inte just nu) eller om min sjukdom (röntgen rectum). Inte så kul det heller. Och att en blogg som har 50-100 närmare 50 än 100 unika besökare per dag kommer så högt upp i Googles träffar på tämligen vanliga uttryck som den gör övergår faktiskt mitt förstånd.

Annars så tycker jag nog att de sökord som har lett folk till Hennes nya liv väl speglar innnehållet.

Inget flams eller trams eller ens skuggan till udda företeesler. Ändå så är nästan hälften av (den i och för sig blygsamma) besökarskaran här återkommande enligt samma Statcounter.

Att ni läser det här och även kommer tillbaka övergår ibland också mitt förstånd. Men det värmer, ska ni veta.

10 augusti 2008

Vecka 32

(Jag har haft en tung vecka på jobbet som tog mina krafter, så jag har inte avrapporterat löpande. Här är i alla fall veckan i sammandrag)

Mamman hade lurat honom på midsommarveckan och veckan före med barnen. Pappan hade tvingats anmäla Henne för umgängesabotage för att hon skulle ta sitt förnufft till fånga och låta honom träffa sina barn igen. Så här blev det den här veckan, vecka 32 i stället för 24-25. Avtalat var att han skulle ha barnen två och två, och sedan alla fyra under helgen.

Måndag
Det strulade redan första dagen, då ett av barnen i misstänkt mamma-lika formuleringar krävde pappan på en ursäkt för en påstådd misshandel (han vred loss en fjärrkontroll ur barnets hand) som pappan inte kunde ge. Han hade ju inte misshandlat barnet. Barnet avstod från att följa med till pappan. Det blev ett annat barn i skaran tillsammans med det äldsta som pappan hämtade.

Tisdag
De var på bio och pizzeria med Barnens Farmor och alla var helnöjda.

Onsdag
Det äldsta barnet trivs numera storligen med att vara hos pappan. Vi tror att h*n uppskattar dels det relativa lugnet och dels att h*n slipper rätt mycket marktjänst. Vi har till exempel märkt att h*n är ganska så prismedveten när det gäller vanliga livsmedel och pappan har ofta sett sitt förstfödda med dubbla matkassar på stan. Barnet shoppar alltså. Det är lite mer än att knalla till Konsum med en lapp i handen.

Det äldsta satt hemma framför PC-n när pappan var med det andra på nöjesfält. Ett eget beslut som pappan respekterade.

Torsdag
Byte. På vägen åt det äldsta ofantliga mänder på ett hamburgeri, som för att ladda upp inför några dagar med mammans kosthållning. Det trilskande barnet ville fortfarande inte träffa pappan, så pappan var ensam med det yngsta den kvällen.

Fredag
Nöjesfält igen. Nu med det yngsta, som dock inte ville vara dit själv. Det trilskande barnet kontaktades och 'ställde upp' för sitt syskon. Barnet i fråga var hur kontaktbegiven som helst mot pappan och de hade en kul dag tillsammans.

Men barnet ville fortfarande inte sova hos pappan. Snopet och trist.

Lördag
Vi dök upp i handlingen och körde iväg tre barn och pappan till en heldagsaktivitet som håller på att bli tradition sedan någa år. En toppendag.

Söndag
Ännu en biltur med två av barnen (det äldsta som de andra kallar 'databeroende' satt framför PC-n)

...sammantaget ändå en ganska bra vecka tycker jag. Det här med det trislkande barnet är ju förstås inte så kul, men jag tycker nog att pappan gör rätt som inte medger att han 'misshandlat' (den exakta formuleringen. Ordet 'barnmisshandel' har också förekommit i sammanhanget) barnet. H*n är gammal nog att förstå att man inte kan erkänna något man inte har gjort. Men tycker mamman att man kan det, så blir det så här.

Dessutom tror jag faktiskt att Hon inte skulle vila på hanen om det kom någon slags medgivande från pappan. En ny vända mot honom i rättssystemet vore väl smaskens.

07 augusti 2008

Det kom en kommentar...

Jag har ställt Hennes nya liv-bloggan att inte acceptera kommentarer till inlägg som är mer än två veckor gamla, mest för att slippa kineskiska spam-postningar. Då kommer kommentarerna till den plastfarfar-adress(at)hotmail.com som vi ser i högerspåret. I dag kom det en till det inlägg där jag förra året berättade att barnen är veganer. Den här, från Jessica, godkände jag för publicering.

Hej Plastfarfar

Jag vill bara ställa dig frågan om du har kollat upp barn som lever veganskt? För det är riktigt som wikipedia uppger, att man som vegan avstår från alla animaliska produkter, men det betyder absolut inte att man på något sett är undernärd. Det innebär inte heller att man slutar växa, dock är det inte ovanligt för ett barn att inte växa så mycket i perioder under sin uppväxt, det är väldigt individuellt hur man växer som barn.

Jag skulle vilja tipsa dig om massa sidor som kan visa på hur man kan växa upp väldigt hälsosamt som veganbarn. Men jag har total förståelse för din oro, det står inte helt sällan i tidningarna om barn som växer upp på sk "vegansk kost" och som utvecklar engelska sjukan eller andra fruktansvärda sjukdomar. Men då rör det sig inte längre om en vegansk inriktning inom kosthållning utan det handlar om en vuxen person som inte har koll på vad de ska ge sina barn. Har du någonsin läst en artikel där det står "barn som växt upp på animalisk kost blir sjuk?" Trots att det inträffar. Som sagt handlar det då om en vuxen individ som saknar kunskap om vad för typ av mat och hur mycket kalorier ett barn behöver. Men att avfärda, rätta mig om jag har fel, som du gör en hel kosthållning, är inte vad jag anser riktigt.

Sedan är en undran om barnens kläder är för små? Om kläderna är hela och rena så spelar det väl ingen roll om de är 2 år gamla? Är det din oro över att de inte växer som de ska för att de har "gamla" kläder eller att de just har äldre kläder?
Så här svarade jag:
Jag tror aldrig på larmrapporter, Jessica. Det täcker det mesta du skriver, liksom en omläsning av inlägget.

Det här med två år gamla kläder handlar inte om mode, utan om att de står stilla i växten.

Två av barnen är nu (2008) lite öveviktiga, ett är normalt och det fjärde långt under par, om man säger.

Inget av barnen tycker egentligen om att äta. Att äta är mer än plikt än något kul.

Eftersom de tillbringar långt mer tid hos mamman än de är med pappan, så anser jag att Hon bär ansvaret för barnens mat-likgiltighet.
Det är ett av pappans bekymmer när han har barnen: Den gamla fina familjeseden att samlas runt ett matbord finns inte längre hos barnen. De drar i sig Politiskt Korrekta Kalorier, vågar jag påstå. (Plus en hel del sötsaker) Sen fortsätter de med det de nu höll på med.

Självklart vet jag att veganmat inte är vare sig skadlig eller osmaklig. Jag har till och med ätit gott hemma hos Henne innan allt gick åt pipsvängen. Men problemet är att Hon verkar ha lagt ner den biten. Mikrovärmd pasta är mera regel än undantag, vad vi vet.

Tyvärr.

05 augusti 2008

Ta sitt ansvar!

Uttrycket har Hon använta ofta de här åren. För det mesta när hon vill att barnens pappa ska göra långt mer än överenskommet, åtaget eller av rätten fastslaget. Eller när han ska betala något, t.ex barnens telefonkort som Hon har anvaret för (han köpte telefonerna). Nåväl: I går var det dags igen, fast från ett annat håll:

De två barn pappan skulle inleda sin extra lediga vecka med, var de två äldsta. Ett av dem var det barn som Hon förmodligen försökte få till att pappan hade misshandlat genom att vrida bort en fjärrkontroll ut handen.

Det hela började redan före midsommar och har i princip förstört sommaren för oss. Ett tag var läget helt förvirrat med påståenden hit och dit som bara inte gick att bekräfta. Läs t.ex här. Men efter pappans sedemera återtagna anmälan om umgängessabotage hade Hon tagit reson. Trodde vi.

Fångutväxling?
Inför pappans hämtande av barnen i går, utväxlades floder av SMS och mail mellan föräldrarna. Mamman krävde dels att det förorättade barnet skulle möta pappan på gården utanför Hennes hem och dels att pappan skulle ta sitt ansvar be om ursäkt för sin 'misshandel' av barnet.

Det hela lades upp som en spionuväxling under det kalla krigets dagar. Men pappan ställde upp. Han hade ju bett barnet i fråga om ursäkt för att han tog i lite för mycket, vilket alla föräldrar gör emellanåt (och Hon praktiskt taget dagligen, vad vi vet. Hon till och med slår dem).

Kan ni tänka er?
Barnet använde exakt samma formuleringar som mamman har gjort under den här resan och även under dagen i sina SMS och mail. Pappan skulle ta sitt ansvar för det inträffade och be om ursäkt för 'misshandeln' som ägde rum.

Snacka om att vara coachad. Regisserad. Kommenderad. Vadsomhelst.

Nå?
Det blev inget. Pappan tänker inte gå med på att han har gjort något som han inte har gjort. Barnet är gammalt nog att förstå den ursäkt som kom, men h*n är ju under mammans paraply och har (min tanke) målat in sig i ett hörn på det här med misshandel, därtill livligt påhejad av mamman.

Dessutom kan det ha juridiska konsekvenser om pappan använder ordet 'misshandel' i ett samtal med barnet. Mamman skulle hugga direkt på den möjligheten (också min tanke)

I stället
Pappan är nu med det äldsta och ett annat i skaran. De kopplar av efter en halvdag med Barnens Farmor på pizzeria och bio. Det var skitmysigt, har jag fått höra.

Det är några dagar kvar på den här veckan, så barnet i fråga har möjlighet att ändra sig.

That's my bet

04 augusti 2008

Nu: vecka 32

Helgen gick som den skulle, kan man säga. De barn som fyllde år avsjöngs, fick tårta och en hyfsad slant samt skjuts till leksaksaffär (det yngsta) och datorspelbutik (det äldsta), så var dom pengarna nästan väck.

Jobbigt
Barnen var oroliga och tämligen aktiva. Vanan hemifrån Henne att inte plocka undan efter sig satt i, så pappan fick ägna mycket tid åt sånt. En annan vana satt också i: De sov länge. Mycket länge. Vi skulle ha tagit gänget på en utflykt i går förmiddag, men fick ställa in eftersom alla sov till klockan halv tolv på förmiddagen.

Det verkar som om ungarna alltid har en ackumulerad sömnbrist när de kommer till pappan.

Vecka 32
Pappan lyckades bli ledig hela den här veckan, och han inleder med två av barnen ett par dar, sedan de två andra. Både Barnens Farmor och jag jobbar nu, men vi gör vad vi kan för dem. Farmodern ska t.ex på bio med dem i morgon och jag har bilen tankad och redo om det skulle behövas transport av något slag. (Pappan har inte körkort, annars hade han fått ha den hela veckan).

01 augusti 2008

Back to normal?

Det är ju helg udda vecka nu, och helger udda veckor är vad tingsrättens förlikningsdom handlar om när det gäller pappans umgänge med barnen. Mamman gjorde ett glasklart umgängessabotage genom en del för oss inte helt klara turer i början av sommaren. Bland annat så skulle Hon tydligen polisanmälas av Soc om hon lät något av barnen träffa pappan, så därför lät hon sina barn inte träffa pappan enligt rättens förordnande.

Pappan kvitterade med att anmäla Henne för umgängessabotage efter två inställda helger och en bruten överenskommelse om midsommarveckan. När rätten tillskrev Henne i ärendet, bytte hon fot illa kvickt. (Vad vi kan förstå så backade vare sig Soc, BUP eller Fina Advokatbyrån upp henne när det gällde umgängesstoppet) Pappan drog tillbaka anmälan efter det att en uppskrämd(?) mamma hade ringt honom och lovat bot och bättring.

Föräldrarna återupptog dialogen om barnen och umgänge med pappan. Den här helgen är det nu äntligen en träff med barnen-helg för pappan. Senast var i Juni, faktiskt.

Helgen inleddes i går, med en heldag på badet. Tre av ungarna och pappan hade det helt enkelt skitbra tillsammans, i vattnet och på land. (Det fjärde är på kollo den här veckan) Till och med det äldsta, datorberoende, barnet låg i och plaskade utan att längta till PC-n.

Och nu är de på väg hem till pappan. Allt verkar bra. I morgon dyker vi upp och markerar lite födelsedag åt två av dem. Det lär inte göra saken sämre.

Bättre ändå
Pappan har lyckats bli ledig hela nästa vecka 32. Då kommer han att ha barnen två och två halva veckan. Sommaren som började så trist, ser ut att avslutas inte så lite bättre.