14 februari 2009

Stöd

Mamman har sedan några månader en stödfamilj för de två yngsta, som är där en helg i månaden. Barnen tycker att det är så-där att vara hos dem, men de vägrar ialla fall inte. I och med att pappan har alla fyra varannan helg, så har mamman alla fyra bara ett veckoslut i månaden. Men hon har nu fått mera stöd.

Sedan en tid har det näst äldsta barnet en kontaktperson som ska bistå med aktivitetsstöd av olika slag. Det började kanske inte helt bra: Tar man ett barn med lässvårigheter och i behov av glasögon till en engelsktalad film med svenska undertexter? H*n hängde mycket dåligt med, och följer gärna med nu i helgen och ser rullen en gång till med syskonen och sin farmor, nu en version med svenskt tal.

Eller planerar man en höjdaraktivitet (för det är det) under en helg när barnet är med pappan? Mamman okejade det hela, men efter lite palavrar är detta nu avstyrt. Barnet får göra det en annan gång.

Omdömeslöst
Varken k-personen och mamman verkar ha tänkt längre än sina respektive näsor. Att mamman inte gör det är inget nytt, men att kontaktpersonen verkar vara i samma liga är trist. Dessutom är den som verkligen behöver komma igång utan hjälp. Det äldsta spelar, spelar och spelar...

Inga kommentarer: