16 april 2010

Skyddade pengar

Ett av barnen är en född entrepenör. H*n köper och säljer lite av varje. Just nu är det förstås Majblommor. I sommar blir det egentillverkade hals- och armband som folk köper för att de vill ha, inte för att vara snäll mot ett barn.

Barnet fyller år i nästa vecka. Det önskar sig först och främst ett sparkonto. Jaha? Då är det väl bara för mamman att lägga upp ett, tänker ni förstås. Nix. Det har hänt saker med barnens pengar förut. Barnens tillgångar är inte säkra om de finns tillgängliga för Henne. (Jag är förvissad om att så mycket som femtonhundra kronor försvann från barnet vid ett tillfälle). Nåväl:

Sparkonto
Att lägga upp ett sparkonto åt barnet kräver målsmans underskrift, det är därmed åtkomligt för mamman. Inte bra. Min bank svarade på ett mail i frågan att jag kunde öppna ett nytt konto och sedan utfärda fullmakt.

Det gick inte, svarade man på kontoret jag gick till efter lite telefonerande. Barnet var för ungt och det krävs dessutom målmans underskrift för att skaffa ett ID-kort. Inte bra alls. Kontot skulle inte existera vad Henne anbelangar. Dessutom är årsräntan på sparkonton 0,1% just nu.

Privatkonto
Ett sådant (utan ränta) med kort och sedan ett 'fullmaktskort' till barnet rekommenderade kundtjänst i mailet. Det gick inte heller, visade det sig. Barnet var för ungt för att ingå juridiska avtal.

Barnet är jag!
Det slutade med att jag öppnade ett privatkonto med kort på min bank. När kortet kommer, så får barnet det att använda fritt. Uttag och betalningar med PIN-koden och insättningar sker över disk på bankens kontor. Att det står mitt namn på kortet får vi leva med.

Det ska sägas att kortet inte är ett kreditkort. Det är utan kredit.

Trist
Det är trist att behöva göra så här för att skydda barnets pengar. Det enda mamman kommer att kunna göra för att komma åt barnets pengar, är att helt enkelt lägga beslag på kortet och avtvinga barnet koden. Den risken får vi ta.

Lika trist var det att stå på kontoret och inse att det här med att skydda barns pengar från en förälder inte var nytt för dem.

Ibland är det ingen tröst alls att inte vara ensam.

2 kommentarer:

CRConrad sa...

Nej du, det var inte lite trist...

Plastfarfar sa...

Visst är det, Christian. Det hände mycket i min skara när jag var liten, men att snyta pengar fanns inte på kartan.